Om mitt livs sista sommarlov

Hej,
Jag vet att jag suger eftersom jag ännu inte laddat upp bilder från förra helgen men håll tillgodo för de kommer.

Idag var min näst sista skoldag för i år så jag rensade ut skåpet och gick igenom alla gamla papper och block vi haft i år. Det är alltid lite märkligt för man tycker att året har gått så fort och att det ju var alldeles nyss som man satt där förra året och rensade skåpet. Och det sägs ju att tiden går fort när man har roligt så jag måste ha haft väldigt roligt, om än stressigt, i år. Snart är det lov och sen är det bara ett år kvar. Jag var på studentmottagning igår och det får mig verkligen att tänka på att det är så otroligt kort tid kvar innan allting är över. Det ska såklart bli skönt men också läskigt och vemodigt. Allt man varit van vid i nästan hela ens liv kommer att försvinna. Vardagen med att gå upp tidigt, gå till skolan, träffa kompisar och ha lektioner kommer att vara över. Det är konstigt att tänka på det så. Såklart kommer en annan vardag att ta vid men den sociala biten och det att man gör allting för sin egen skull (för sina betyg, för sin framtid osv) kommer att övergå till att göra allting för någon annan (jobba exempelvis). Med största sannolikhet kommer det var många i klassen som jag aldrig mer i mitt liv ser om ett år. Aldrig. Det är en väldigt lång tid. Men än är det ett år kvar och inte läge att ha ångest. Framför mig har jag mitt livs sista sommarlov att se fram emot så jag ska försöka göra det bästa av det. Om en vecka lämnar jag Sverige för att tågluffa i Östeuropa. Det är alltid en början.

Tänkte bara sluta det här melankoliska inlägget med ett klyschigt utdrag från låten "Graduation Song" med Vitamin C;

I keep thinking times will never change
Keep on thinking things will always be the same
But when we leave this year we won't be coming back
No more hanging out cause we're on a different track
And if you got something that you need to say
You better say it right now cause you don't have another day


Något att tänka på kanske? Nu ska jag inte deppa mer utan äta lite kladdkaka. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0