Om ett ohållbart läge

Som jag berättade tidigare så har jag haft en massa sömnproblem och det här hände igår.
Jag sov och drömde en dröm där jag sov, intelligent, och i drömmen så vaknade jag med ett ryck för jag insåg att klockan var halv tolv på dagen och jag var tvungen att gå till skolan nu. Jag irrade omkring och var yrvaken då telefonen plötsligt ringde. I andra änden var det en kvinnoröst som bad mig lugna ned mig för att sedan berätta för mig att klockan bara var halv tolv på natten och att jag därmed kunde gå och lägga mig och sova tolv timmar till. Lycka! Jag gick tillbaka till sängen och precis då jag krypit ned och burrat ihop mig under täcket hördes ett pipande ljud. Jag slog upp ögonen i verkligheten; väckarklockan skrek nu på mig på riktigt och sa till mig att jag måste gå upp nununu för att hinna till skolan. Till en början trodde jag att jag fortfarande drömde och då jag tittade ut genom fönstret var det alldeles svart. En förhoppning om att min klocka gick fel började ta form men då jag gick runt i lägenheten insåg jag att det  nog inte var fallet för då skulle alla klockor i huset göra det. Suck. Det var bara att börja göra sig i ordning. Men läget är ohållbart. Jag orkar inte det här mer!!

(Men i natt fick jag världens härligaste sömn för första gången på länge! Jag vaknade några gånger på morgonen; först en gång och insåg att jag kunde sova två timmar till och sedan ytterligare en gång till då jag fick sova en halvtimme extra. Jag vaknade i stort sett utvilad, det kan ju också bero på att jag gick upp halv nio, och nu känns det bra igen. Må detta hålla i sig!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0