Idag har regnet öst ned över mig. Det öste ned när jag låg och försökte sova i morse, det vräkte på när jag stod och väntade på bussen, det simmade över mig när jag gick till pendeltåget och hela resan till Uppsala smattrade regndropparna mot fönsterrutan. När jag äntligen klev av upptåget vid stationen i Uppsala så strilade det bara lite lätt så att jag kunde cykla till universitetet utan att bli alldeles kollosalt genomblöt. Men såklart började det regna igen när jag skulle cykla iväg på lunch och försöken att undkomma regnet tycktes allt mer patetsika. När jag efter lunchen tog mig upp till lägenheten så småduggade det dock bara och när jag klev ut genom dörren igen för att åter bege mig mot stationen och tåget till Stockholm så kände jag inte annat än vattendropparna som föll från löven i träden då det blåste genom kronorna. Det hade slutat.

Som ni hör var jag bara i Uppsala över dagen idag, mest för att jag är ledig imorrn och inte ska dit förrän på kvällen men också för att jag ville se hur lång tid de båda resvägarna dit tar. Jag gjorde en tabell och kom fram till att buss + pendel + upptåg = 1 h 36 min och kostar 55 kr. SJ-tåg + tunnelbana = 1 h 9 min och kostar mellan 67 och 87 kr. Det är ju frågan vad man värderar högst; priset eller tiden? Hrm, det tål att tänkas på och det tänker jag göra också... efter att jag läst lite mer i min lingvistikbok och försökt mota bort tentaångesten som kommer i allt tätare intervaller.

Jag har förresten fört över massa bilder från kameran igen så här ska ni snart få se massor av bilder från diverse middagar, gasque, mitt rum och annat smått och gott. Men som sagt, håll till godo tills vidare!

Förlåt för hemskt dålig uppdatering men jag har blivit sjuk igen, rejält sjuk. Så hela härliga lördagseftermiddagen spenderades på närakuten för att försöka reda ut varför jag mår så dåligt. De hittade ingenting annat än virus och sa att jag ju kunde ta hostmedicin. Jamen, tack för den. Så nu har jag försökt köra en kur för att bli frisk igen (kuren involverar hostmedicin, halsgurgel, ipren, alvedon, whisky, nässpray och massor av sömn) men det verkar inte ge så mycket resultat. Det känns... inte bra. Så idag är jag fortfarande kvar i Stockholm och missar en föreläsning på universitetet för jag kan helt enkelt inte ta mig upp till Uppsala just nu. Jag är så trött på att må dåligt.

Ovanpå allt detta så måste jag verkligen plugga jättemycket för nu närmar sig tentan alltför fort och jag har inte ens läst alla kapitel än, långt ifrån lärt mig allt. Panik. Ja, och såklart vaknade man upp i morse till ett Sverige som återvalt en blå regering på fyra år till och dessutom släppt in ett främlingsfientligt parti i vågmästarroll i riksdagen. Härligt, härligt, härligt. Vart är världen på väg, egentligen? Nazi-Tyskland nästa?

Så här ovanför visar jag hur jag hade velat att Sverige skulle ha röstat: för ett jämlikt och demokratiskt samhälle. Nästa gång blir det vår tur igen!

Idag återvände jag till Uppsala. Vi hade en liten föreläsning om idiomer av en isländsk dam som pratade danska med svenska ord. Det var spännande för det var liksom lite det mitt projektarbete handlade om fast om man inte lyssnade fokuserat förstod man inte alls vad hon sa. Efter det mötte jag och Sara upp Rebecka och gick på våffelbuffé på ÖG's. 25 kronor kostar det och man får äta precis hur mycket man vill - gud, jag älskar Uppsalapriser. Nu sitter jag och försöker plugga för det är tenta snart och jag har inte alls pluggat så mycket som jag borde. Inte alls. Fast det går inte så bra för jag tittar mest på tv och försöker räkna ut vart alla kanalerna finns (uppenbarligen ligger exempelvis Kanal 6 på plats 15 - mycket smart). Men det gör inget för nu ska jag snart sova bort min förkylning för imorrn kommer mina fina vänner Kelly, Ida och Anna upp för att prova på att festa i Uppsala och bo fyra personer på 16 kvadrat. Det ska bli så himla roligt för trots att det inte var länge sen alls vi sågs har de inte varit här allihopa så det ska bli supernajs. Här är förresten en bild på dem som jag tog på bussluffen i somras. Godnatt på er!

Idag kom min kära mor & far upp till Uppsala för att käka lite lunch med mig. Jag hade bett dem ta med en luftmadrass upp så jag kan ha något för gäster att sova på (utöver soffan) men de hade dessutom fixat en liten matkasse. Jag fick nybakad äppelpaj, kalops, tomatsås, pesto, pasta och en massa annat fint som gör en fattig student väldigt glad i själen. Pappa tog också fram borren och skruvade upp min sänglampa och efter lite pill så fungerar även min tv nu (om än bara ettan, tvåan och fyran) - lycka! Jag gillar verkligen mitt rum, det är så himla mysigt. Nu saknas bara ett soffbord innan perfektion är uppnådd!! :) Sen gick vi i alla fall ned lite på stan och tittade på allt jippo överallt, kulturnatten idag förstår ni, och käkade jättegod sallad på en restaurang. Tyvärr känner jag mig inte friskare idag än igår utan snarare tvärt om: mina stackars halsmandlar har vuxit till trippel storlek och mitt huvud känns minst två gånger så stort så jag lät dem köra ned mig till Stockholm så nu ser jag fram emot en helg av lagad mat, filmmys, tusen koppar te och massor av lyssningar på Robyns nya innan jag återvänder till Uppsala på måndag. Det är såklart jättetråkigt att vara tvungen att sitta hemma när man bara vill gå ut och klubba men samtidigt känns det skönt att kunna vara sjuk och bli ompysslad för hade jag varit i Uppsala hade jag fått stå och lagat mat själv och just nu orkar jag verkligen inte det. Så nu ska jag kurera mig, önska mig lycka till!

Jag kom precis hem från världens mysigaste middag hemma hos Sara tillsammans med Elin och Anna i min klass. Vi hade gjort ugnsbakad klyftpotatis med massor av rotfrukter, sallad, rödvin, champagne, tsatsiki och godis och chips i mängder. Det var verkligen hur trevligt som helst och vi bara satt och pratade om allt och inget. Nu var väl tanken egentligen att vi skulle gå ned på Kalmars som har klubb ikväll men jag känner mig verkligen inte helt kry så jag smet hem (jobbiga 100 meter att gå) och ska faktiskt gå och lägga mig för jag tänker sovasovasova så att jag inte blir sjuk. Sara hoppade också av klubbandet för lite tvseriemaratonmyskväll. Imorrn kommer mina föräldrar upp hit för att luncha med mig och förhoppningsvis är jag frisk då igen och kan gå ut och klubba på kvällen, men om så inte är fallet känner jag att jag kanske glider med dem hem till Stockholm över helgen och sover bort förkylningen. Only time can tell. Nu ska jag krypa ned i sängen och läsa lite (hej, oparty!). Godnatt!

Okej, så jag antar att ni märkt att jag blivit världssämst på att blogga. Det är lite skumt. Nu när jag är i Uppsala så antog jag att jag skulle blogga mer än någonsin eftersom jag ändå inte har så mycket för mig. Men det har ju inte hänt. Jag har visserligen inte så mycket för mig (förutom typ en föreläsning/dag) men det blir ändå så att tid rinner iväg hela tiden. Man är och handlar, man är och pluggar, man lagar mat, man tittar på alldeles för många OC-avsnitt, man dricker alldeles för mycket te och man våndas över stundande tentor och att rummet fortfarande behöver tavlor uppsatta. Så jag vet inte. Jag antar att jag är lite dålig på att blogga. Men, jag vet att jag sagt det förr, jag ska bättra mig för jag har faktiskt bilder att delge er. Snart. :) Håll ut!

Jaha, så om bara några få timmar nu går flyttlasset upp till Uppsala. Hela mitt rum är nedpackat i kartonger, mina väggar tomma på tavlor och min garderob tömd på kläder. Jag antar att det är nu jag ska inse att jag faktiskt flyttar iväg men det gör jag inte. Inte än i vilket fall. Jag har alltid varit dålig på att förstå när stora saker händer så jag accepterar bara att det är läget nu också. Men jag tror ändå att det kommer bli väldigt roligt. Vem skulle för ett år sedan tro att jag skulle vara bland de första att flytta bort? Inte jag, det kan jag lova. Men så blev det, märkligt nog. Och nu är det dags. Men jag menar, det är ju inte långt bort alls egentligen. Stockholm - Uppsala tar ju knappa 40 minuter så jag kommer vara hemma en hel del - som tidigare nämnt. Men nu måste jag upp och göra mig hemmastadd för imorrn är det upprop och sen är det nollning. Kan knappt fatta att sommaren är över - IGEN! Och att jag börjar skolan - IGEN! Gud... Livet rullar på så fort. I vilket fall så kommer jag tyvärr att vara både internet- och tv-lös ett tag framöver så räkna inte med några uppdateringar. Men jag ska göra vad jag kan. För nu börjar det...

Det har blivit väldigt mycket utgång på senaste tiden; i förrgår, igår, idag (?), imorrm (!), och det blandat med att jag på något sätt ska lyckas packa ned mitt rum och liv i flyttkartonger gör det svårt att finna tid för att fotografera. De här bilderna tog jag alltså lite tidigare i sommar när jag kom på att det vore spännande att pröva att fotografera med systemkameran genom titthålet på min analoga kamera. Ja, spännande var det väl men så bra resultat vet jag inte om det blev.

Måste bara nämna att jag och min kära Kelly käkade världens godaste brunch igår. Medan jag, avancerat nog, blandade pulver med vatten, skapade våffelsmet av det och därefter hällde det i våffeljärnet, så gjorde Kelly underverk. Hon stekte två timjanomeletter, gjorde en bruchetta (typ, tomat med vitvinsvinäger och balsamvinäger i alla fall) och värmde på lite surdegsbröd med vitlök. Därefter slog vi oss ned framför tv:n och tittade på ett Laguna Beach-maraton. Så sjukt mysigt och så sjukt mycket har jag nog inte ätit på... någonsin. Men det var nog bra för efter utgången igår natt (idag natt?) så hade det nog gått illa utan den maten i magen :)

Som många vet finns det ju en sida som heter FML där folk delar med sig av allt hemskt som hänt dem och avslutar varje inlägg med FML (= Fuck My Life). Det är visserligen emellanåt ganska roligt att läsa (då många är relativt komiska och cyniska) men nu har jag dock upptäckt en mycket mysigare sida: GMH (= Gives Me Hope). Där berättar folk om massor av fina, tårdrypande och gripande saker som ger dem hopp i tillvaron. Där finns också en undersida (LGMH = Love Gives Me Hope) som är helt tillängnad kärleken. I stort sett alla inlägg får mina ögon att börja tåras och mig lite klyschigt att utbrista: "Åh!". Här är i alla fall några av mina favoriter från inläggen på topplistan:

♥ I was on the bus on my way to the mall, when a homeless man sat next to me. He saw that I was looking at the bouquet of flowers he held, and told me that they were for his wife because today is her birthday. As he got off the bus, he walked into the cemetery and placed the flowers on his wife's grave. A love that never dies GMH.

♥ My boyfriend was eager to meet my Mom, despite my various protests. I pulled into the parking lot of the cemetery where she's buried, expecting him to completely freak out. When we approached her grave, he sat down, said hello, and talked with her for an hour about how lucky he was to have me. LGMH

♥ My best friend, whom I have always loved dearly, lives four hundred miles away. While on the phone, he asks, "What would you do if I showed up at your house and told you I've always loved you with all my heart and soul?" I replied, "I would be astonished." I heard a knock on my door.

♥ In high school, my best friend and I swore that we would never date. Our friends laughed, and joked that they would quote us on that at our wedding. They did.

♥ My grandpa is 85 years old. Today, I just found out that ever since his wife, his true love, had died, he put roses on her grave every Sunday. The drive is 2 hours away from where he lives. She was 29 when she died. This devotion GMH.

♥ I was at the mall the other day when I saw an old couple sitting together. The man looked over at the woman and said, "Jane, we did it. We grew old together." The look in her eyes GMH.

♥ This morning, as I was about to leave for work, my boyfriend danced into the kitchen singing a made up song consisting of only my name, over and over. When he saw me, he turned red and said "Oh, you're still here". Sneaking a peak in the daily routine of someone who really loves me GMH.

Hej, igen. Eftersom jag uppenbarligen blivit för lat för att redigera bilder och lägga upp dem så tänkte jag skriva lite istället. Jag har ju delgivit er lite info om mitt liv i mina små miniuppdateringar men jag gör det igen, lite utförligare.

Imorgon börjar Emmabodafestivalen så idag har jag varit i full gång med att packa ned allting jag kan tänkas behöva i en megastor backpackerryggsäck. Jag var något kluven vid idén att ha rygga men eftersom någon verkar ha ätit upp alla våra bagar hade jag inte så mycket val. I vilket fall så är jag i stort sett färdigpackad nu och sitter och funderar över hur jag ska lyckas få med mig mitt flak öl dit ned. Återkommer om jag kommer på någon smart konstruktion. Så jag kommer alltså spendera den närmaste tiden, onsdag till söndag, på en festivalcamping i Emmaboda. Uppenbarligen kommer det regna en hel del men jag tänker ignorera det för det här är min första festival och det kommer att bli grymt ändå. Jag är dock inte så inlyssnad på banden, trots min fina spotifylista, så jag ska försöka paniklyssna igenom den ikväll.

Men vad händer då sen? Jo, som jag sa tidigare så kom jag in på min drömutbildning vid Uppsala Universitet - Språkvetarprogrammet. Alla frågar alltid "Vad blir man på det?" när jag säger att jag ska gå den så jag kan svara på det på en gång: språkvetare. Det säger väl inte alltför mycket men jag kommer att gå linjen för att jag 1) är en språknörd och har gått språkklass sen i sexan samt 2) jag en dag vill kunna titulera mig journalist och då hörde jag att det är bra med en kandidatexamen i språk för att komma in på den masterutbildningen jag tänkt gå. Men nog om det. Jag kom alltså in men jag bor inte i Uppsala nu så jag måste ha boende. Det hade jag som tur var räknat ut redan när jag fyllde arton och funderade över att studera i Uppsala och därmed ställde mig i diverse bostadsköer. Så förra veckan fick jag ett brev hem med ett hyreskontrakt på ett studentrum på Rackarberget i Uppsala. För att fatta mig kort: 16 m2, egen toa, delad dusch med 6 andra, 5 minuter från Uppsala City, 5 minuter från nationspubarna, 442 m från den del av universitetet jag ska gå på. I stort sett perfekt med andra ord, jag kunde knappast fått bättre med mina futtiga ködagar :) Jag är supernöjd. Så, nycklarna till den lyan ska hämtas ut om en vecka och sen kan jag förhoppningsvis börja fixa i ordning där uppe och inreda rummet. Det ser jag verkligen fram emot. Jag älskar sannerligen att inreda. Så det är väl vad som kommer att hända i augusti. Det känns sjukt när jag tänker på det. Jag har aldrig flyttat hemifrån förut (och jag gör väl inte det nu heller i ordets rätta bemärkelse eftersom jag troligtvis kommer att komma hem om helgerna då det bara tar dryga timmen från studentrummet till min familjs nuvarande lägenhet) och nu är det dags. Så mycket har hänt på så kort tid och löst sig så mycket bättre än jag någonsin vågat hoppas på. Det blir en stor förändring, inget snack om saken, men jag känner mig redo. Det är dags att jag bryter upp och gör någonting nytt. Skaffar lite nya vänner. Okej, nej det vill jag inte för jag har så himla bra vänner nu att det känns jobbigt att flytta ifrån dem. Men jag antar att det är oundvikligt att jag lär känna åtminstone någon där. Men att få lite nya vyer och så. Jag tror jag behöver det. Jag har varit fast i Stockholm alldeles för länge nu. Jösses, vad jag babblar. Ni får ursäkta mig men jag grubblar jämt så mycket att jag glömmer bort att andra nog inte är så intresserade av det. Nåja. Ni kommer att få se bilder på rummet så snart jag själv fått sett det - det ser jag verkligen fram emot. Och sen ska ni såklart få bilder från Emmaboda och alla bilder från Värmland också. Hehe. Nu ska jag återgå till att fundera över ölflaket. Och önska mig en trevlig festival förresten och be lite till vädergudarna att Småland slipper regn åtminstone en dag. :)

Ja, då var mitt konto länsat och klart men jag står i vilket fall med en Emmabodabiljett i handen. Det känns väldigt roligt för jag har aldrig varit på festival och nu går man liksom ut gymnasiet så det känns verkligen som att det är dags. Jag kan inte säga att jag på förhand kände igen många av banden men efter ett noga lyssnande på Spotify säger jag bara en sak; gillart!! Jag tror det kommer bli grymt även om jag just nu kanske borde släppa Emmaboda för en stund och peppa 1) Studenten på fredag (för trots att det verkar som det ska regna kommer det bli AWESOME!) och 2) Bussluffen som inleds på söndag med ett flyg till Berlin. Jag har liksom lyckats förtränga allt det där eftersom det varit så stressigt och så plötsligt är det liksom dags. Känns helt sjukt faktiskt. Men najs, det vet jag att det kommer att bli. Riktigt najs :)

Fram tills nu har mitt livs flod varit i stort sett utstakad för mig. Jag har liksom slussats mellan olika destinationer - dagis, förskola, grundskola, gymnasium - utan att jag har behövt göra speciellt mycket över huvud taget. Visst skulle man ju välja vilket gymnasium man ville gå på men det kändes inte så mycket som ett val för mig - jag visste redan i sjuan var jag ville spendera mina gymnasieår. Så fram tills nu har jag bara flutit med strömmen och låtit livet flyta på som det var planerat. Fram tills nu.

Om bara två veckor sätter jag på mig min studentmössa och springer ut genom Södra Latins portar för allra sista gången, åker runt på ett flak och skriker ut all min glädje över att jag överlevt, ja att jag faktiskt klarat mig igenom gymnasiet och senare på kvällen festar med mina klasskamrater för allra sista gången. Sista kvällen som Södralatinare. Men sen då? Ja, vad händer sen? Det är just det som är grejen - jag har ingen aning! Visst har jag ett hum om vart jag vill ta vägen men just nu kan jag inte göra någonting åt saken - inte riktigt än. Alla betygen är snart satta, alla prov avslutade och alla högskoleansökningar inskickade sedan länge. Just nu måste jag vänta, vänta på att antagningarna blir klara. Just nu finns alla möjligheter i världen.

Men snart kommer för första gången i mitt liv floden upphöra att strömma, forsla, virvla, rusa, ruscha fram och istället glida ut i ett stilla hav där riktningen plötsligt blir upp till mig att bestämma. Jag måste själv leta fram en åra och av egen kraft ro åt det håll jag vill gå. Allting läggs i mina händer, på gott och på ont. Snart kommer dagen då antagningarna börjar och då kommer jag att få veta var jag kommer att befinna mig i höst, vart jag kommer ta vägen. Först då måste jag börja ro på riktigt för då kommer jag att stå inför det största beslutet i mitt liv - så här långt. Om allting går vägen kommer jag för första gången ta mitt pick och pack och flytta ut (åtminstone delvis), flytta bort till en annan stad och börja i en ny skola där jag inte kommer att känna en själ. En ny start. Om det inte går riktigt lika bra stannar jag nog kvar ett litet tag till. Visserligen kommer jag att börja plugga på ett nytt ställe men där kommer jag i alla fall känna en hel del människor och livet kommer att fortsätta att vara ungefär likadant.

Oavsett vad som händer på det öppna havet jag nu har framför mig vet jag en sak med säkerhet; jag har haft tre förjävla bra år på Södra och jag har träffat massor av människor jag tror jag kommer att ha nära resten av mitt liv. Och jag kommer att kämpa för att hålla kvar dem hos mig vad som än händer. För jag må ro åt ett annat håll än vad de gör men vem har sagt att det betyder slutet? För när allt kommer omkring ligger Uppsala bara 40 min från Stockholm och alla mina vänner bara ett telefonsamtal bort. Det kanske slutar bra till sist...

Just nu är det ju väldigt mycket i skolan så jag är ledsen att jag inte uppdaterar så mycket. Hoppas ni förstår ♥

ÄNTLIGEN FREDAG! Den här veckan har varit galen med Franska Nationella i måndags i 3 timmar, Svenska Nationella i 5 timmar idag och dessutom har vi verkligen jobbat jättehårt med projektarbetet. Verkar dock ha gett resultat för nu är vi i stort sett klara - puh! Helgen ska dock spenderas pluggandes eftersom nästa vecka också är helt sjuk när det gäller skolan; spanskaredovisning, svenskatal, geografiprov etc. etc. Men lite lugnt ska jag nog ta det ändå eftersom jag dragit på mig en jobbig förkylning (efterdyningar efter den förra?) och dessutom ska jag leta vidare efter studentklänning :)