(Bara några random bilder från mitten av 2007, ni som inte är med är absolut lika mycket älskade men jag hade bara inte tid att kolla igenom alla bilder)

Jag har tänkt mera på det där med tiden som flyger iväg. Jag antar att jag som alla andra ungdomar mycket tänker på saker som hänt i livet och grubblar och blir nostalgisk. Jag kan inte avgöra om det är positivt eller negativt att göra det. Grubbla alltstå. Jag antar att det inte kan vara alltför bra eftersom man borde leva i nuet och allt det där. Trots det så gör jag inte det eftersom jag har svårt att smälta nuet medan det pågår. Kan bero på att min hjärna genomarbetar saker långsammare än andra och därmed sackar jag efter med tiden. Kan bero på att det känns viktigare att tänka tillbaka på saker som hänt och som betytt något snarare än att leva i den beiga nutiden. Oftast tänker jag tillbaka på allt det där som inte finns längre, alla de där stunderna som vi hade och allting vi gjorde som inte längre är. Vänner flyttar, bryter upp, skaffar nya vänner och försvinner. Jag vet att det är normalt men gör det saker och ting mindre smärtsamt? Svårt att säga. Lite kanske. Men å andra sidan så betyder det att det kommer att hända igen. Och igen och igen. Det är sorgligt eftersom jag tänker tillbaka på alla de tiderna som positiva (har raderat ut allt negativt som inte är värt att minnas) och då är det ju jobbigare om nuet inte känns likadant. Men vad hjälper det att grubbla? Inget. Och ändå gör jag det. Tänker tillbaka medan tiden flyger iväg.

Och visst är vi små? På bilderna; Jag på första, Kelly på andra, Fia på tredje och Ida, Lisa och Milla på sista.