Från FML. Vissa är osmakliga och andra väldigt roliga. Jag vet inte riktigt om det är snällt att skratta åt sånt här men här är iaf några underbart hemska; 1 2 3 4 5

Ikväll, precis som igår, planerar jag att vara hemma, se på TV och tjocka godis för att kurera mig. Det har blivit alldeles för mycket fest och för lite träning på sistone. För två veckor sedan var jag övertygad om att jag hade svinis, som den så fint kallas nu, men sen blev jag bra och då stack jag ut och sprang och sedan dess har det var skit. Nu är jag på bättringen, trots ett bakslag i magkatarr i onsdag-torsdags, och därmed tänker jag köra operation:bli-frisk-nu. Dessutom är det bra för min plånbok eftersom jag ganska exakt har noll kronor att leva på. Så jag antar att jag inte skulle kunna gå ut ändå. Men det är bra att vila ibland... Tror jag...

Och jusste, angående bilden; Man lär sig något nytt varje dag, iaf om man klickar här :)

Ja, här kommer då äntligen bilderna från förra helgen då vi var på Ace, igen, för att fira Kelly som fyllde arton :)

Ett par dödskalleörhängen som jag köpte på en marknad i Halmstad då jag gick i sexan

Armbandet i guld är från min artonårsdag och har massor av fina berlocker med nycklar och lås. Från "Golddigger"

Life don't make any sense to me

I was just trying to be myself
You go your way I'll meet you in hell
I'll never be your perfect girl
I've got to run away

And I wonder
How long it'll take them to see my bed is made
And I wonder
If I was a mistake

I might have nowhere left to go
But I know that I cannot go home
These words are strapped inside my head
Tell me to run before I'm dead
Chase the rainbows in my mind
And I will try to stay alive
Maybe the world will know one day
Why won't you help me run away

In the dead of night
You'll wonder where I've gone
Wasn't it you that made me run away

- Utdrag ut "Runaway" (Pink, "I'm not dead")

Det är antagligen bara jag som tycker min väns PhotoBooth är skitcoolt, eftersom jag inte har Mac, och därmed peppade stenhårt med det innan utgången igår. Värt! :)

Idag fyller min älskade vän Kelly arton år idag.

Kelly, arton år är en väldigt lång tid och om arton år till är vi 36 år och har kanske redan villa, volvo och vovve. Men än är du inte gammal, om än gammal nog för att ta körkort, gå på krogen och rösta. Det är nästan lite sjukt om man tänker på det för det var bara 5 år sedan vi hoppade runt på din studsmatta iklädda svarta sopsäckar och massor av diskmedel, bara 2½ år sedan vi sprang hem till dig mellan nationella proven och åt chokladflingor, bara 2 år sedan vi tog steget bort från den trygga bubblan vi kallade Älvsjö för att börja gymnasiet och nu bara 1 år kvar till studenten. Kelly, arton år må vara en lång tid men jag hoppas att jag fortfarande hänger med dig om arton år för en lång tid med dig är knappast ett straff. Så grattis massor nu och ha en grym födelsedag! Älskar dig, Kelly. <3/ Nathalie

foto: Åsa Wallers

Jag kan inte riktigt förstå att det nästan är tre månader sedan vi begav oss ut på den bästa resan vi gjort; tågluffen. Det känns på ett sätt sjukt overkligt att vi någonsin var iväg, som om det vore ett annat liv, och på ett annat sätt lika självklart som om det var igår vi vandrade runt i Östeuropa.
Det är lätt att bli vemodig efter bra upplevelser; som om de aldrig kommer igen. Men vemod leder ingenstans, tro mig för det är i det stadiet jag oftast befinner mig. Men ni som ännu inte tröttnat på att vara vemodiga, och råkar prenumerera på DEMED, kan ju läsa min krönika där. Nåväl, nu ska jag titta på lite fler gamla bilder och bli lite vemodig innan det är dags att rycka upp sig och ta tag i läxhögen. Önksa mig lycka till!

Som vanligt var jag i Långbro och fotade idag så att jag skulle kunna få lite syre i mitt huvud. Jag hittade världens skönaste plats mitt på en äng, bakom en buske, som var helt insynsskyddad med bara himmelen ovanför och binas surr omkring mig. Där lade jag mig en stund och tittade på molnformationerna långt där uppe. Kändes nästan magiskt och jag fick en känsla av att det verkligen var livet; inga krav.
Spelade in några videos där som jag kanske klipper ihop sedan i ett litet konstverk jag har planer på att göra men vi får se hur det blir. Bilden ovan är iaf från den ängen.

I vilket fall så skulle jag gå hem sen och tog genvägen bakom ena av de stora husen. För er som inte vet det så är hela Långbroparken en park i vilket ett enormt mentalsjukhus huserade för mindre än 15 år sedan (från början av 1900-talet till mitten av 90-talet) och vars två arkitektiskt identiska hus nu har blivit lägenheter eller skola och det var det senare huset jag gick bakom. Skillnaderna mellan de båda husen är enorma och under förra våren hade jag ett miniprojekt där jag tog likadana foton på båda husen och nu finner ni bilderna här nedanför (i nyredigerat format dock). Huset med lägenheter är jättefräscht medan skolbyggnaden är förfallen och ser ut att platsa i ett Öststatland under Sovjetstyre. Det märkliga var i vilket fall det jag fotade ovan; en färgglad "Välkommen"-skylt med klotter på och en förfallen byggnad. Det var lite kusligt så jag skyndade mig hem efteråt.

Idag återfanns det ett gammalt fickur som tillhört någon gammal släkting på min pappas sida. Är det inte det vackraste ni sett? Jag typ dör. Men det skulle behöva skruvas upp om man vill att den ska fungera; fast jag tycker att det är något mystiskt över att det står still. Som om det finns hemligheter dolda inuti. Nåväl, får se hur det blir.

Om den som sa "mycket rönnbär ger en kall vinter" hade rätt är vi förlorade i år.

Bilderna är från innan jag åkte till Ace i lördags, förlåt att jag är så seg!, och har störst fokus på mitt hår som jag hade lockat. Jag tycker det blev väldigt fint och lite dockliknande - tycker ni inte? Fler bilder på mig och min syster från den kvällen har just tidigare nämnda syster på sin blogg

Vet ni vad? Jag ska sluta skriva [fotoinlägg] i början på varje inlägg med foton. Från och med nu skriver jag det bara om jag känner att inget annat passar. Ni ser det ändå sen, det står i kategorimenyn och det hämmar min kreativitet! Ja, nu slutar jag. Sen får vi ju se om jag börjar igen; jag är så ambivalent.

Ikväll ska jag se den omtalade och omtyckta rockmusikalen "De Tre Musketörerna" eftersom det var en present till min vän Felicia att hon, jag och min andra vän Kelly ska gå dit ihop. Då vi bokade biljetterna i mars kändes det jobbigt att vänta till september men tiden har verkligen flugit iväg och nu är det alltså dags. Jag är såklart lite orolig för att det på senaste tiden stått mycket i tidningarna om att det kanske inte blir några fler shower p.g.a. upphovsrättsproblem men det verkar ju helt klart bli så att jag får se den ikväll. I vilket fall har jag sett fram emot det jättemycket så man får hålla tummarna!

Kommentar: Den var bästbästbästbäst! Typ det bästa jag sett och jag har sett många pjäser och musikaler i mitt liv. Det var sjukt. Hur många föreställningar (inte konserter) har ni varit på där hela publiken hoppar i slutet - inkl. alla pensionärer? Nej, det var så sjukt bra. Måste se den igen. Ack, att det är slutsåld!!!