Dear John

Jo, igår såg jag alltså filmen "Dear John" med Amanda Seyfried och Channing Tatum. Channing har ju lugnt varit en favorit sedan jag såg "She's the man" för ganska många år sedan och Amanda var ju helt grym i "Mamma Mia" så när jag såg att båda var med i filmen kände jag att jag var tvungen att se den. Att den dessutom baserades på en roman av Nicholas Sparks som skrev "The Notebook" (typ en av de bästa filmerna jag någonsin sett) verkade succén vara ett faktum. Och nej, jag blev verkligen inte besviken trots så höga krav. Filmen liknade "The Notebook" på många sätt (sommarromans, krig och brevskrivande) men det gjorde liksom ingenting för känslan man fick i filmen kändes så äkta. Många gånger var det hjärtslitande sorgligt och jag grät en hel del men andra var det så bubbligt mysigt att man blev alldeles varm inombords. Slutsats? Se filmen, för guds skull! Jag vet att jag ska se den igen!













GSE

Jag var hemma hos Kells igår för att chilla och se om filmen "Green Street Hooligans" inför mitt svenskatal då jag ämnar ta upp den. Nu har jag ju visserligen sett filmen minst tre gånger innan men igår slog det mig (precis som varje gång jag ser den) hur sjukt bra den är. Man sugs liksom in från sekund ett och så håller den ett järngrepp om en till dess att sluttexterna rullar och man kan andas ut. Så. Sjukt. Bra. Jag säger bara en sak; har ni inte sett den (gud, vad avundsjuk jag är på er som har den framför er) så måste ni göra det. Alla jag pratat med om filmen, från hemmafruar till fotbollsnördar till esteter, har sagt samma sak: Så. Sjukt. Bra. Sen skadar det ju inte att en av huvudkaraktärerna är rätt så snygg. Så stäng av datorn och cykla och hyr filmen nu - ni kommer inte ångra er!


Färgade linser, den billiga varianten

Okej, så jag har någon slags fascination för ögon. Jag vet inte varför men jag antar att det har med allt det där om "själens spegel" att göra. I vilket fall så har jag alltid undrat hur jag skulle se ut i olika ögonfärger och har nyligen tittat lite på färgade linser. En definitivt billigare variant än att skaffa färgade linser är att helt enkelt öppna Photoshop och ändra ögonfärgen. Det är väldigt enkelt. Det enda jag har gjort i exemplen nedan är att först redigera bilden som vanligt i Camera Raw och därefter lägga på ett justeringslager kallat "Color Balance" (i eng. Photoshop, vet inte vad det heter på svenska men kanske "Färgbalans"?) och skapa en lagermask så att det bara är ögat som ändrar färg. I justeringslagret har jag sedan bara dragit i reglagen tills jag tyckt färgen blivit som jag vill ha den och - voilà, nya ögon! Vilken färg tycker ni passar bäst på mig? Den första är den jag har just nu.








500 Dagar av Sommar

"Igår såg jag en sjukt bra film!" Det är det inte ofta man hör folk säga och på allvar verkligen mena det. Men så sa jag till min vän Kells igår och jag menar det verkligen. Min syster hade nämligen fått familjen att hyra "500 Days of Summer" som jag länge velat se men aldrig riktigt lyckas få det att bli av. Nu blev det av. Det var kärlek. Filmen var som en blandning av "Amélie från Montmartre" och serien "Pushing Daisies". Det var något slags magiskt över den och så snart den var slut kände jag att jag nog ville se den igen. Tyvärr hade jag inte tid med det då men det ska jag verkligen göra. Och det borde ni också!




















Alla bilder kommer härifrån och sågs av mig först på Sandra/NioTillFem's blogg.

Fotobok - utvärdering

Som jag berättat tidigare så fick jag i höstas en gratis fotobok av Fuji Film efter att ha gjort reklam för den här på bloggen. Den levererades förra veckan och jag är ledsen att jag inte förrän nu har tagit mig tid att visa lite från den. Tyvärr så fotade jag den på mitt skrivbord och mitt rum är ganska mörkt så jag fick ta min skrivbordslampa vilket såklart resulterade i att det blev jättefula reflexer på alla foton (sidorna är blanka) och skeva färgåtergivningar (dessutom sparade jag inte för webben så ännu mer färg har sugits ur bilderna). Men ni får ha överseende - den är jättefin i verkligheten och jag är jättenöjd. Skulle absolut kunna tänka mig att beställa fler sådana här i framtiden :) Det ni får se nedan är förresten ett urval av sidorna så att ni inte dör av uttråkning. Haha.



Här är framsidan och, som sagt, den är färgstarkare i verkligheten. Jag döpte boken till "Las alas son para volar" efter en jättefin spansk novell och jag tycker det är så sant. Man ska våga lite här i livet. För er som inte kan spanska så betyder det ung. "Vingar är till för att flygas med". Som det står är det alltså en inspirations- och fotobok så i början har jag några sidor med fina bilder och jätte-cheezytexter och resten är foton jag tagit.



Baksidan. Jusste, jag har tagit fotona som är fram- och baksida också, såklart :)



Bara en av inspirationssidorna för resten är ännu fånigare. Men jag behöver lite pepp ibland så de sidorna får stanna mellan mig och boken



Och nu kommer mina bilder i ett urval













Jusste, på sista sidan har jag ett rutnät med massor av fina och inspirerande bilder som jag bara kan slänga ett ögonkast på och genast få 1000 idéer till fina foton - tack weheartit och flickr för dem! :)

Resultatet blir därmed att jag är sjukt nöjd och rekommenderar alla som känner att de vill göra något av sina foton att beställa en sån här. Just min variant tror jag heter "Brilliant" och det var den verkligen. Testa!

Poladroid vs. Polaroin

Nu för tiden är det få förunnat att äga en riktig Polaroidkamera. Självklart är det genom dessa som man kan få de enda riktiga polaroidbilderna, på papper och direkt, men det är dyrt med film och dessutom kanske man inte alltid vill ha dem i handen utan på datorn. Utan att behöva skanna in dem så finns det nu en rad olika program där man kan "framkalla" polaroidbilder och jag har testat två av dem så ni kan få se vilken skillnad det är.

Poladroid
Är ett gratisprogram som man laddar ned till datorn och som ser ut som en liten kamera som sedan, långsamt, framkallar bilderna. Man har valet att ta ett "sample" när man vill eller vänta tills dess att bilden är färdig, precis som på en riktig kamera. Programmet gör också små ljud så att det ska låta som en kamera också. Varje framkallning är unik vilket gör det lite svårt att beräkna exakt hur bilderna ska bli men det är också en del av charmen.
Ladda ned programmet och få mer information här.


Polaroin
Är en relativt ny hemsida där man kan ladda upp en bild från hårddisken och låta programet göra resten eller själv bestämma om man vill ha text på den, vingettering eller den klassiska polaroidramen. I motsats till Poladroid så blir det samma effekt jämt vilket såklart både kan vara en välsignelse och en förbannelse. Programmet kan vara lite segt om filerna är stora men när de är klara är det bara att klicka på spara så finns de på din hårddisk.
Klicka här för att börja.




Jag kan inte säga att jag egentligen har någon favorit för jag tycker båda gör bra grejer men på olika sätt så jag brukar mixa mellan dem och se vilket som blev snyggast just den här gången. Vad säger ni, vilken gillar ni bäst eller har ni något annat tips?

inblick i en miniatyrvärld.





(fattar fortfarande inte varför färgerna blir så dassiga här på bloggen - någon som vet?)

Update: Jag tror jag har hittat lösningen och den stavas : "save for web" i Photoshop. Ser ni nu ovan? Bilden högst upp är sparad som vanligt ("save as") och som jpg medan den andra är sparad för webben i jpg och se skillnaden! Bilden nedan är nästan precis som min ursprungsbild medan den andra är så dassig och blek i färgerna. Halleluljah!!

Jan Stenmark

En gång var jag på en Jan Stenmark utställning i Kulturhuset och det var kärlek. Hans serierutor är alltid, på något sätt, melankoliska, humoristiska och tankfulla på en och samma gång. Han är så skicklig att det är läskigt.








Tilt-Shift - Vad ska man göra det i?

Jag gillar verkligen tilt-shift-foton där vanliga bilder har redigerats så att det ser ut som om det vore fotat i en miniatyr. Men det finns ju många sätt att göra det på så jag tänkte visa resultaten av de två sätten jag behärskar så att ni ser skillnaden.
   Först mitt originalfoto (lite redigerat dock);


Här har jag använt de förinställda inställningarna kallade "Fake Tilt-Shift" i gratisprogrammet Photoscape. Som ni ser så blev fotot ganska mörkt, mer färgstarkt och de lade på ett skimmer över bilden. Det jobbiga var att man visserligen kunde bestämma fokuspunkten men inte hur stort fokusområdet skulle vara vilket komplicerade saker en del. Jag tycker nog också att fotot blev för mörkt och skimrande och det var inget man kunde påverka.


Här nedan har jag gjort den manuellt i Photoshop CS4 genom vissa inställningar (rätt slarvigt gjort ärligt talat). Det som är bra är ju att man helt fritt kan välja precis hur man vill ha fotot (färgstyrka, skimmer, toning) och var och hur stor fokuspunkten ska vara. Det som är lite knepigt är att få till foukuset innan man helt lärt sig det s.k. quickmask-läget men efter det går det som smort.


För att utvärdera lite då. Jag föredrar personligen att använda PS eftersom man verkligen är fri att göra hur man vill även om det kan vara lite krångligt i början. Jag har svårt för att vara bunden till inställningarna i Photoscape, man kunde ju inte påverka någonting förutom fokuspunkten, eftersom det knappast främjar kreativiteten. Dock tycker jag mycket om Photoscape som program i övrigt och är något jag verkligen rekommenderar om man inte har PS. Och visst är effekten rolig att pröva på oavsett resultat?

RSS 2.0