Ibland är det svårt att finna inspiration. Nej, det är inte sant. Ibland är det däremot svårt att få allt det man har i sitt huvud på pränt. I mitt huvud känns det ofta så; att hur djupt och vackert allting må vara i mitt huvud så smutsas det ned och förvrängs så fort jag snuddar pennan vid pappret. Varför kan det inte få behålla sin glans så att andra kan se den och förstå hur allting egentligen är?
   Det var djupt men jag känner mig lite frustrerad eftersom jag hade en novellidé som kunde blivit bra men när jag skrev så blev allting bara... värdelöst. Och så ska jag komma till min lektion med den imorgon och känna att jag kan presentera den för andra och få feed-back på den! Det här fungerar inte. Vad ska jag göra? Varför kan inte allting få behålla sin glans? Jag behöver glansen nu, behöver den verkligen. Vad ska jag göra?