Som jag har sagt förut och flera gånger innan dess så har jag verkligen fastnat för det där med vampyrer av diverse slag. Jag följer ju, som bekant, även några vampyrserier och en av dem är The Vampire Diaries. Jag har sett nästan alla avsnitt som sänts i USA via nätet men från den 11/2 kommer det nu bli möjligt att se den från början. Kanal 6 har nämligen, äntligen, köpt rättigheterna till att få sända serien i Sverige. Jag tycker det känns väldigt roligt och trots att många kommer att klandra den för att likna Twilight (vilket man, enligt fans, absolut inte får säga då The Vampire Diaries baseras på en bokserie som kom ut i början av 90-talet vilket då skulle göra Twilight till en kopia på dem - inte för att det spelar mig någon roll) så är det en beroendeframkallande serie (tänk: OC-ungdomarna öppnar high school i Forks och Melinda Gordon, Ghostwhisperer, flyttar in). Så ni som inte sett den än borde iaf se pilotavsnittet. Men häng inte upp er på det - det blir bättre.

Den här kvinnan kan helt klart kallas galen. Fullständigt skogstokig. Nej. Nu tar jag i. Men hon har skapat en Poweryoga-DVD som är fruktansvärt jobbig och vars pass jag nyss kört. Till mitt försvar måste jag säga att jag poweryogat i ett par år, men inte regelbundet hela tiden, och på senaste tiden kört åtminstonde två gånger i veckan. Men det här tog knäcken på mig. Till er som förstår vad jag pratar om så är kombon hund+planka gånger 100 inte den roligaste. Mina muskler skakar, jag svettas ymnigt och jag tror jag måste trycka i mig ett ton mat nu för att väga upp det här passet. Men, såklart, känns det bra att det är jobbigt eftersom det då antagligen ger någonting. Nej, förlåt. Nu ska jag inte uppehålla er med träningssnack. Jag vet ännu inte vad som händer idag men jag hoppas det blir väääldigt slappt :)

Annette Lefterow. A.k.a. "The nutty one"

Jag satt just och skrev på min Academic Paper-uppsats om den ryska tsarfamiljen och råkade snubbla över denna underbara låt av Boney M. Måste säga att de fått till det riktigt bra och de flesta grejer de sjunger är 100 % sanna. Det enda som är något knepigt är delen angående hans död eftersom det i allmänhet är ett mysterium - men det är ju en bagatell. Å, jag blir alldeles glad i kroppen av den här låten, trots att den berör ett så känsligt och sorgligt ämne, att jag bara vill dra på mig rullskridskorna, stora runda glajjer, skaffa ett afro och glitterkläder och därefter ta mig ett stort skutt rätt in i "That 70's show" och visa dem hur man egentligen dansar disco. Vad säger ni om det, va?

Gud så det kan gå. Efter 45 minuters iskallt köande så var allas våra ben likt bortdomnade klumpar och vi gav upp klubbidéerna. Dock verkade fler ha tänkt likadant och alla näraliggande barer var smällfyllda, också antagligen för att alla fått sina å så underbara studiebidrag. Till slut hamnade vi i vilket fall på en irländsk pub där det dracks öl och skrattades innan vi drog oss hemåt i god tid då folk skulle upp och jobba. Trevlig kväll - check!

Idag ska det dock pluggas men det blir nog bra skulle jag tro. Det är ju trots allt bara lördag och vi har hela helgen framför oss. Vad skönt det är att gå ut på fredagar! :)

Som jag sa tidigare idag så ska jag nu ut med gänget. Känner mig dock lite irriterad för trots att jag stått och lockat håret i över en timme blev det inte som jag ville ha det och dessutom vet jag inte vad jag ska ha på fötterna. Man vill ju inte vandra runt i största kängorna på klubb men det är å andra sidan sjukt kallt så jag vet inte riktigt hur det blir...

Idag börjar jag sent, fast jag har geografiförhör så det kanske inte känns superpeppt ändå. Något som däremot känns superpeppt är att jag 1) fått mitt studiebidrag 2) snart får min lön och 3) ska ut med gänget ikväll. Vad kan gå fel?! Antagligen massor men det tänker jag förtränga och bara blicka framåt. It's gonna be legen... wait for it! ...dary! Legendary!

Ingen har väl missat att värsta snöovädret dragit över Stockholm, och Sverige, idag? Det var faktiskt så illa att jag först i morse fick gå en station för att ta tuben därifrån och på hemvägen gick inga tunnelbanor så min snälla pappa fick plocka upp mig och Kelly. Rätt jobbigt måste jag säga. Dessutom ska jag jobba imorgon vilket betyder vara utomhus i fyra timmar - tack för den, väderguden! Men jag ska sluta klaga, äta mat och sen ta tag i mina studier. Vem vet, är jag duktig kanske jag kan se på lite "True Blood" också. Jag skickar upp lite fina bilder också så att jag blir på lite bättre humör. Halva veckan har ju faktiskt gått nu! :)

Tog en ganska stilren bild på ett träd vid ett hus då jag promenerade här om dagen men jag vet inte vad som blev snyggast - färg eller svart/vitt? Vad säger ni?

Jusste, jag fotade ju av mina lockar med systemisen också men det var ganska knepigt. Det blev helt enkelt inte så bra bilder men två stycken åker upp ändå. Notera gärna de två lockarna på min vänstra sida längst fram. De blev galet lyckade. För att utvärdera lite så var det nog för att jag gjorde dem först och sedan gjorde om dem sist då järnet var som varmast. Med andra ord; hade jag haft lite tålamod kunde jag fått till flera sådana. Till nästa gång! Och återigen - osminkad till 100% är det som gäller. Haha.

Kom precis hem från ett släktkalas och märkte att Annlouise/Bulle ur ugnen hade lagt upp nya Com Hem-reklamen som jag på något sätt missat. Det finns ju rysligt dåliga reklamer som gör en förbannad och man vill mest sula in fjärrkontrollen i rutan för att få slut på den (Garnier Fruktis med Pernilla Wahlberg tillhör, enligt mig, den kategorin) och så finns det galet bra som man längtar efter (ICA - säger väl allt). De nyaste Com Hem-reklamfilmerna kan nog räknas till den senare gruppen. De är ju bara för roliga - om man är insatt i internet (läs: ungdom) vill säga. Så här får ni dem igen. Trevlig fortsatt söndagskväll.

När jag satt och åt en av mormors underbara hemlagade pannkakor igår kom jag på att jag kanske skulle kunna göra en stop motion-film av den. Så jag riggade stativet och knäppte lite bilder. Det blev knappast jättebra men lite småroligt. Jag vägde mellan att göra det till en animation eller en film men jag ville testa att ha med musik så en film fick det bli! För er som undrar så har jag Millas "Dulce de Leche" på pannkakan. Himmel vad gott det var!

Ny kategori! Webcambilder (under fotografirubriken till höger). Lätt välbehövt med tanke på hur mycket jag överanvänder min webcam. Måste säga att det är en galet bra uppfinning. Man kan använda den som spegel, kolla kläderna i den och bara nörda sig. Nej, nu måste jag sova. Godnatt.

Jag har alltid älskat lockigt hår. Eftersom naturen inte var snäll och givit mig det har jag fått gå den hårda vägen. Som några av er vet så jobbar min pappa på ett frisörföretag (nej, han är inte frisör) vilket resulterar i att jag ibland får produkter och dyl. och jag har tidigare fått en locktång för att kunna få mitt drömhår - men den har liksom inte fungerat. Eller jag har inte fått den att fungera. I vilket fall så frågade jag idag pappa om han inte hade någon bättre sådan och då plockade han fram en oansenlig liten sak. Jag vägde den lilla oansenliga mot den stora och vräkiga jag redan hade och tänkte - varför inte? Så jag testade att locka håret. Damn, it was like heaven. Jag vet inte varför den var så bra men helt plötsligt föll liksom alla bitarna på plats och där stod jag med Hollywoodsvallet jag alltid önskat mig. Ibland är det allt bra synd att man inte ska på fest på kvällen men då skulle jag väl å andra sidan inte vågat testa den. Men nu vet jag - är party på g ska jag fixa lockar!

De första tre bilderna är då det är precis nylockat. Som vanligt blir alltid ena sidan mycket bättre än den andra men det är sånt som händer. Den sista bilden är efter att hela kvällen gått och jag borstat igenom håret lite med en mjuk borste så att det blivit mer 40-tals stuk på lockarna. Jag bjuder för övrigt på den fullkomligt osminkade looken och webcambilderna - det är ju faktiskt helg!

Igår (fredag) tog jag initiativet att dra med mig mina vänner och säga; Nu är det hög tid att vi tar en fika, det var ju så länge sedan. Sagt och gjort. Med mig fick jag dem och vi drog bort till vårat, eller mitt iaf, gamla favvofik - String på Bondegatan. Det är något i atmosfären som jag bara älskar och det var verkligen länge sedan jag var där sist. Verkligen på tiden. Så vi tog vårt té och våra pajer och gick ned i källaren, satte oss i nedsuttna, underbara fåtöljer och bara pratade. Det blir inte mysigare än så (nej, Melli, det blir det inte!) och att det är billigt gör bara saken bättre. Så String, I will return - soon!

Det var en skön start på dagen med ett pass poweryoga och sen ett varmt bad innan det var dags att ta tag i pluggandet. Må det gå bra.

Lite fina bilder på kvällskvisten är väl aldrig fel. Skulle kunna kalla detta set för "bilder på vackra, gamla saker och smycken med långa kedjor och eiffeltorn framför ljuspunkter". Eller något. Fint är det i vilket fall.

Ibland händer det att jag får små knäppa idéer i mitt huvud. Vissa påbörjas men genomförs sällan till 100% och andra glöms halvt bort men ligger ändå där, någonstans i mitt medvetande, och guppar och emellanåt påkallar uppmärksamhet. Förra helgen fick jag en sådan idé då jag var hos min goda vän Milla och hon lärde mig att vika papperstranor. Jag kände att detta liksom var något som passade mig ypperligt och så plingade det till i huvudet och en röst talade till mig och sa att jag blivit utvald att vika 1000 pappertranor och därefter leva i frid. Wow, tänkte jag, och började vika. Hittils har jag vikt fyra. Men jag hoppas kunna vika några till för de är väldigt fina att titta på och jag blir liksom rofylld av att vika dem - jag tänker inte på någonting annat än nästa steg. Så vem vet, kanske sitter jag en dag i ett rum fyllt av 999 papperstranor, vikandes den sista - men troligtvis inte. Så länge viker jag vidare och ser vart jag hamnar. Vägen är ju faktiskt allt.

I brist på andra bilder så tänkte jag ladda upp några från en självporträttserie jag kallat "Me in Motion" (originellt, va?) som jag tog 14/9-08. Det är riktigt länge sedan men jag måste säga att jag fortfarande gillar konceptet och att jag ska försöka göra om detta snart. Värt att påpekas är också att detta inte är några digitala ihopmonteringar utan att jag helt enkelt kört med lång slutartid. Och att de är nyredigerade.

Varför inte avsluta kvällen med lite underbar musik av Alexandre Desplat som gjort alla låtarna till filmen "Coco Avant Chanel" och även komponerat en låt speciellt för både "Twilight" och "New Moon"-filmerna. Mannen är ett geni så lyssna och njut.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig för de senaste veckorna har jag verkligen känt mig som en berg-och-dalbana. En emotionell berg-och-dalbana. Som om alla mina känslor har polariserats så att alla mina reaktioner blir förstärkta. Jag kan bli överlycklig över minsta lilla grej, som att det i morse var lite ljusare än igår morse, och gå ned mig fullständigt över något annat trivialt, som att jag inte fick jobba i måndags för att jag svarade för sent på sms:et. Det känns lite som om jag drabbats av plötslig manodepressivitet - bara att skoven kommer med bara några timmar eller minuters mellanrum och att jag där emellan är normal. Jag förstår inte riktigt vad det här kommer sig av men man kan ju tänka sig att det beror på stress, som jag faktiskt inte känner så mycket just nu trots att jag verkligen borde göra det. I vilket fall så är det väldigt påfrestande både för mig och för min omgivning; som min stackars pappa fick känna av i helgen då jag fick ett utbrott på honom då jag klagat på mina franskalektioner och han berättade hur hans var då han gick i skolan ("Hur ska det här hjälpa mig!? Är det här en historielektion eller!?"). Suck Det här börjar mer och mer likna en freakshow på en gammeldags cirkus. Fem kronor till den som kan få henne att gråta - kom igen, gott folk, säg bara att det regnar så får ni nog valuta för pengarna ska ni se. Och när ni ändå är på gång, berätta att det finns popcorn i tältet bredvid, då blir det skratta av!

Här har ni i vilket fall några fina foton på riktiga berg-och-dalbanor. Inte emotionella sådana.

Som nästan alla människor här på jorden dras jag med en del komplex. Visst är man medveten om att fela är mänskligt och att detta även gäller utseendet. Alla är inte födda perfekta - jag skulle nog kunna drista mig med att säga att ingen är det - men ändå är det det som eftersträvas och uppskattas här i världen. Alla ska försöka nå det där omöjliga och svårbenämnda perfekta. Om det så gäller perfekta kroppar à la barnstorlekar (och folk svälter sig och spyr efter maten), perfekta hem som alltid är gnistrande rena (och folk handlar för pengar de inte har och drunknar i skuldberg och städar tills fingrarna blöder av alla kemikalier) eller perfekta ansikten som fortfarande ser ut som tjugofemåringars då 50-strecket passeras (och folk lägger sig under kniven och nervförgiftar musklerna så att de blir till uttryckslösa robotar, oförmögna att röra en enda muskel). Varför strävar vi efter något som ingen kommer att lyckas uppnå? Vill vi misslyckas? Blir vi glada av det? Jag menar inte att det inte finns vackra männsikor, för det finns det verkligen, men att det inte finns perfekta människor. Den perfekta människan är en myt. Bluff och båg. Påhittad. Ingen är perfekt! Så varför ska vi alla gå omkring och vilja bli det då? Kan vi inte nöja oss med att vara oss själva och att vara nöjda med det? Uppenbarligen inte för då skulle aldrig kosmetikanbranchen ha tjänat några pengar och bantningsföretagen skulle gått under på nolltid. Som jag sa i början har även jag komplex som jag åtskilliga timmar gått och mått fruktansvärt dåligt över men till vilken nytta? Har någonting blivit bättre av att jag nojjat mig och klagat? Har jag blivit annorlunda? Har människor sett mig annorlunda? Nej. Ingenting har förändrats av det så varför klaga. Det är vad jag kommit fram till idag - varför klaga om jag inte kan göra någonting åt det (operationer räknas inte för det är bara sjukt)? Så jag ska sluta. Jag säger inte att det kommer bli lätt. Att bryta gamla vanor är alltid svårt men jag lärde mig ju till slut att säga "tack" när jag får komplimanger (men, oj det tog tid) så varför inte lyckas med det här? Så idag spenderade jag en halvtimme av min eftermiddag med att kolla igenom alla mina bilder för att försöka hitta bilder på mig i profil. Det är nämligen där skon klämmer, jag gillar verkligen inte min näsa. Jag skulle kunna tala mig blå i ansiktet om hur mycket jag ogillar den men eftersom vi kör på "the new deal" idag slipper ni det. Jag letade nämligen efter bilder i profil där jag faktiskt gillar min näsa. Det var inte lätt eftersom det är svårt att se sig själv nyktert men jag lyckades hitta några bilder så nu ska jag lägga upp dem här och försöka känna mig nöjd. Varför ska jag gå omkring och hata min näsa när jag kan lära mig att tycka om den som den är och må lite bättre? Så det ska jag. Jag är galet impad om du orkat läsa allt det här men om du gjort det och funnit någon sanning i det så försök göra likadant. För som du ser dig med dina kritiska, hollowoodidealifierade ögon ser nog ingen annan dig - vi är våra hårdaste domare själva. Så tänk om och tänk rätt - du duger! Och släpp idealen, de är ändå bara påhittade. Att vara "fel" är att vara mänsklig och det är det som skiljer oss från botoxrobotarna. Hoppas ni får en grym kväll nu!

Tänk vad en liten hårboll till japansk katt kan förgylla en seg eftermiddag. Om ändå mina katter kunde vara så kultiverade att de satt vid bordet och åt. De nöjer sig med att sitta på stolen och norpa det de kan komma åt med sina små tassar. Jag förlåter dem - men å, så söt den är!

Okej, nu har jag avklarat dagens halvtimme i att lega som ett kolli på mamma och pappas säng och vältra mig i min egen trötthet, min underbara "That 70's Show"-timme och min vanliga driva runt i lägenheten-halvtimme. Dags att ta tag i mig själv... Eller vänta lite tills efter maten-kaffet så att jag blir människa igen...

Men sånt här förtjänar man faktiskt om man haft olidliga 50 min av kristet bibellatin med verbböjningar i passivum dåtid konjunktiv (som visar sig "bara" var passivum presens - som om det hjälper!). Faktiskt.
Även om den spenderades vikandes papperstranor, ska berätta mer om det senare.

Som jag berättat tidigare så fick jag i höstas en gratis fotobok av Fuji Film efter att ha gjort reklam för den här på bloggen. Den levererades förra veckan och jag är ledsen att jag inte förrän nu har tagit mig tid att visa lite från den. Tyvärr så fotade jag den på mitt skrivbord och mitt rum är ganska mörkt så jag fick ta min skrivbordslampa vilket såklart resulterade i att det blev jättefula reflexer på alla foton (sidorna är blanka) och skeva färgåtergivningar (dessutom sparade jag inte för webben så ännu mer färg har sugits ur bilderna). Men ni får ha överseende - den är jättefin i verkligheten och jag är jättenöjd. Skulle absolut kunna tänka mig att beställa fler sådana här i framtiden :) Det ni får se nedan är förresten ett urval av sidorna så att ni inte dör av uttråkning. Haha.

Alltså, jag är så trött nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Borde dock ha jobbat idag men jag var inte snabb nog så platserna rök - attans. Äsch, jag måste ändå plugga en massa för vi har en stor franskaläxa och dessutom spanskaprov nästa vecka men mina ögon kan liksom inte fokusera. Jag tror jag behöver en kaffeinjektion - nu! Men jag får väl vänta tills efter middagen åtminstonde och fram till dess... Räkna sekunderna?

Idag har varit världens najsaste söndag. Jag var hos Milla och åt grymmaste lunchen med färskpasta och tomatsås och valnötssallad. Vi lekte lite med två småflickor som var på besök med sin mor och sen bakades det alfajores (majzenakaka + dulce de leche + majzenakaka + kokosflingor alt. bara doppade i mörk choklad) och dracks latte. Gull-Milla hade också köpt med sig en burk Dulce till mig från Argentina - hon känner mig så väl! Men gud, jag var så mätt att jag rullade fram. Därefter chillades det ytterligare och jag lyckades vika en papperstrana för första gången - woho! Jag filmade det faktiskt så den ska ni få se senare, om jag lyckas fixa upp den. Sedan var det dags att rulla vidare hemåt för att hinna ladda lite innan jag och några ska ses ikväll och laga hamburgare. Måste säga att jag gillar den här dagen. Skarpt!


- Milla, vi gör om detta snart!

Det är intressant att folk tror att de är anonyma på internet och att det är omöjligt att spåra upp någons exakta adress. Bara som en påminnelse. Jag tänkte trots påhopp av en viss sjuk människa fortsätta med att lägga upp bilder här för varför skulle jag bry mig om något denne sagt? Men det stör mig att denne anser det vara okej att attackera min lillasyster också. Det är ett steg för långt. Så om du, mot förmodan, kommer in på den här bloggen igen kan du räkna med att ditt internet försvinner rätt så snart och att du får ett trevligt brev på posten. Ha det så bra tillsvidare!

Jag har uppdaterat min meny med länkar till de inlägg som jag, efter en snabb genomkollning, anser vara de bästa - skriftligt. Ni hittar dem under rubriken: "De bästa skriverierna".

Jag tog ju några foton på jobbet i tisdags men jag tror knappast de får kallas bilder. Haha. Det är väldigt svårt för man ska snabbt gå förbi folk i spelet och bara smälla av en massa foton med blixten så att de blir rädda. Därmed så har man ingen tid att hinna hitta fokus - så jag slog bara av det - och heller ingen att titta genom sökaren och se vad man fotar - så jag sköt från höften. Och bilderna blev därefter men det är lite kul ändå. Därefter tog jag några få bilder i förbifarten på hemvägen för att träden vid kyrkan var så fina. Men då jag var hungrig så orkade jag inte ställa in massa inställningar så iso:t blev lite väl högt och bilderna relativt oskarpa. Men nu, nog med ursäkter.

Kom hem relativt tidigt igår, runt tre, bara för att vara uppe med tuppen vid halv tio. Galet. Här är i alla fall två till bilder på söstra mi. Konstigt nog blev det lite olika färgmättnad i bilderna men det är sånt som händer. Ska försöka skriva lite på uppsatsen men troligtvis kommer jag inte orka. Det här med skola är jobbigt. Men det är värt ett försök!

Kan lika gärna slänga upp två till när jag ändå är i farten. Jag är väldigt stolt över bilderna, osvenskt jag vet, för jag gillar djupet i dem trots att allting är vitt. Och kära syster var så söt på den nedre bilden. Vad tycker ni?

Jag grabbade tag i 28mm och tog nyss en liten promenad för att få lite luft. Det är så vackert ute att jag knappt förstår att jag fortfarande är i Sverige. Håller verkligen med DN-skribenten som i morse kommenterade det hela med att det såg ut "som om man trillat igenom garderoben in i Narnia". Rimfrost på alla grenar, krispig luft och vit, vit, vit snö överallt. Det är verkligen magiskt. Tog faktiskt en hel del fina bilder, måste jag säga, som jag ska redigera lite. Här är smakprov nummer ett.

Det är så skönt att jag är ledig imorrn! Lite mindre skönt att jag ska försöka skriva på mitt Academic Paper då (Engelska C) men det gör inte så mycket. Jag har kommit på att det bara gäller att inte tänka längre framåt än en dag i taget för annars stressar man bara upp sig och mår dåligt. Skönt motto måste jag säga! Här har ni en gammal bild, ska ladda upp de nya snart, från nyårsdagen (igen).

Vi avslutar dagen med lite fina, sorgliga, underbara och kloka (?) ord om kärlek som jag samlat på mig under en längre tid då de berört mig på olika sätt. Jag har märkt att jag är väldigt svag för foton eller illustrationer där folk har inkorporerat texter och citat av olika slag. Jag vet inte varför men det är på något sätt väldigt ofta väldigt träffande. Och fint! Så här får ni några medan jag går och brygger mer té och gör några marmeladsmörgåsar.

Skolan tar verkligen kål på en, jag är helt slut! Och nu börjar bildförrådet verkligen tryta också. Vilken tur att jag hann knäppa några, få!, bilder igår på jobbet så att ni kan få se något nytt snart.
Tänkte dock återigen låta det här bli ett av de där hjärndöda inläggen för jag orkar verkligen inte skriva något fint idag. Men en bild får ni se :)

Gud, vilken märklig dag det har varit! Först sova till efter nio men ändå vara tröttare än då man ska upp vid sex. Sedan masa sig till skolan framåt tolv men inte börja förrän halv två. Och efter skolan bege sig mot jobbet och vara ute i snön och fota massa människor för att därefter komma hem vid halv nio och vara helt slut och inte förstå någonting. Jag känner mig verkligen helt förvirrad - jag förstår inte vad klockan är eller någonting. Allt är upp och ned. Jag tror jag går och lägger mig för det här kan inte vara nyttigt - men jäkligt kul var det på jobbet iaf! Imorrn är det upp med tuppen vid sex, den här gången, och sluta framåt fem - party!

Jag är en riktig drömmare. Nej, det är sant. Jag är galet mycket av en drömmare. Jag kan sitta och titta på bilder i timmar och skapa små historier kring dem och bygga ihop ett helt liv; där skulle de bo med sina tre labradorer som heter Sixten, Kurt och Teofil och där skulle de bygga ett litet fågelhus där en ensam koltrast alltid skulle picka i sig gårdagens bröd och där borta vid bron skulle de fiska om somrarna men aldrig få något och så fort det nappade skulle de få panik och slänga spöt i älven. Jag tror det är därför jag tycker så mycket om att skriva för då får jag verkligen leva mig in i alla mina fantasier och låta dem växa och gro istället för att glömma bort dem så fort jag kliver av tunnelbanan. Jag skapar liksom något bestående - en egen värld.

Just nu är jag väldigt mycket inne på att titta på bilder på folks hus och hem och rum. Jag satt igår i timmar och bara tittade på hus. Jag måste erkänna att jag så väldigt lätt förälskar mig i hus. Jag vet precis hur mitt hus jag skulle vilja bo i när jag blir "stor" skulle se ut.
Jag har en klockren bild: det skulle ha en vit träpanel som blivit lite åldrad och flagad med åren, en kort trappa som ledde upp till en liten veranda innan man kom fram till ytterdörren som skulle ha ett litet fönster med spröjs på sig. Det skulle vara viktorianskt och ha små krypin precis överallt. Huset skulle ha ett torn i ena hörnan som bara skulle vara lite högre en resten av huset och där skulle jag högst upp skapa ett rum fyllt med bara kuddar och en rosa skrivmaskin och en tékokare och massor av stearinljus så att jag skulle kunna sitta där hela kvällarna och bara skriva och dricka champagneté. Från fönstret skulle jag kunna se nedför en kulle och en liten sjö i fjärran och en massa träd. Hela huset skulle ha slipade trägolv med lite vit bets och det skulle vara ganska högt i tak och stora fönster överallt. Jag skulle helst också ha en spiraltrappa i snirkligt vit metall som ledde direkt från vardagsrummets ena hörn upp till ett sovrum med snedtak och vita, böljande gardiner. Hela huset skulle vara lantigt vitt och kännas sådär rustikt som det bara kan i gamla hus. Helst skulle huset ligga på landsbyggden vid någon gullig småstad där alla går till konditoriet på morgonen och köper semlor och alla sitter på samma pub på kvällen och beställer samma saker och pratar om allt mellan himmel och jord. Underbarast vore om det från staden också gick ett tåg som man kunde hoppa på och snart vara inne i storstaden och vandra i butiker för evigt och shoppa bort alla sina pengar. Huset skulle kunna ligga i Södermanland vid Mälaren eller i England på sydkusten eller på det amerikanska landet där alla heter Susan och Greg.
Å det vore en sådan dröm att kunna få bo i ett sådant hus en dag men jag nöjer mig gott med att drömma om det så länge. Och titta på bilder. Miljoner bilder som jag sparar i mitt huvud och drömmer om på nätterna. Det är väl livet? I alla fall för en drömmare, som jag.

Ni ska få se några bilder men resten behåller jag för mig själv för det känns som om de berättelserna dör om jag visar dem för någon annan. Som om de tappar luft som en ballong och faller. Men ni ska få se några skatter som jag kan fantisera om länge, länge.

Kom ganska nyligen hem från jobbmötet, och skolan innan dess såklart, och jag kommer att få jobba på Malmskillnadsgatan i morgon! Skämt åsido så jobbar jag på ett eventföretag som gör mobilspel för olika kick-offer och dylikt på företag och min uppgift imorrn blir att leka spion och stå just där. Det är verkligen världens roligaste jobb eftersom man får betalt för att springa omkring och leka, haha. Passar mig väldigt bra iaf, förutom om det är skitkallt, som det var förra gången, för då är det lite plågsamt.

Jag ska snart försöka göra lite läxor men jag satt och letade bilder och hittade denna - men vilken version är bäst? Jag gillar den med svart/vit bakgrund eftersom kvisten redan var i stort sett så och jag tycker det framhäver bären mer. Men den andra är också fin eftersom färgerna kompletterar varandra. Vad tycker ni?

Kom just hem från badmintonen - jag är så sjukt trött att jag tror jag kommer somna. Oj, vad jag kommer ha träningsvärk imorgon. Tänkte därför visa lite fina bilder så att jag kan peppa till inför skolveckan som kommer. Njut, njut, njut!

Jag har ägnat morgonen åt att skapa ett miniportfolio bara för att jag inte har så mycket att göra (läs: massor jag borde göra men inget jag vill eller orkar göra). Tycker det blev snyggt och stilrent måste jag säga. Dessutom är jag glad att jag skrev mitt inlägg om vampyrer och blues igår - det är typ det enda smått vettiga jag skrivit på länge. Det är mer texter i den stilen jag ska försöka satsa på, när jag får tid såklart.

Gårdagskvällen spenderades först på Wollmars bar och sedan på en indiespelning i Hornstull. Tyvärr var jag förskräckligt trött, fattar dock inte varför eftersom hela dagen igår var slapp, så jag gick hem väldigt tidigt och slocknade på två röda. Det är märkligt det där med sömn; ju mindre man sover ju mer vill man sova men ju mer man sover dessto tröttare blir man. Inget stämmer!

I vilket fall. Idag ska jag försöka plugga, eller inte, och sen ska familjen iväg och spela badminton. Är nog bra för mig att träna lite då jag lagt det på is någon vecka eftersom jag haft ont i halsen. Får ta en mjukstart. Hoppas ni får en bra söndag så hörs vi senare! :)

Jag har funderat på en sak. Eftersom, som tidigare nämnt, jag just nu är väldigt inne på vampyrer så har det blivit så att jag sett en del filmer, läst en del böcker osv. och jag har noterat en sak. Det verkar som om vampyrer, eller iaf regissörer till vampyrfilmer/tv-serier, har någon slags förkärlek till blues. Det är för mig en väldigt märklig kombo eftersom vampyrer ofta framställs som en romantisk varelse från slutet av 1800-talet och därmed inte borde ha så mycket för blues som är en mycket senare företeelse. Å andra sidan så har kanske regissörerna i fråga växt upp med blues och på något sätt lyckas koppla ihop det med att det nog skulle passa vampyrer. Nu undrar ni säkert vad jag får allt det här ifrån och det ska jag såklart säga. I "True Blood" är introlåten, som jag visade förut men det tåls att höras igen, en bluesig låt med lite spännande undertoner och i filmen "The Lost Boys" har soundtracklåten i stort sett exakt samma karaktär (även om "True Blood"-introt är lite mer upptempo). Det är lustigt men likheterna tar inte slut där; bägge filmerna är vampyrfilmer om unga vampyrer som på olika sätt umgås med människor och bägge utspelar sig i USA. Trots att det skiljer över 20 år mellan de två så verkar regissörerna vara helt överrens om att det är blues som gäller när man har att göra med vampyrer. Som sagt vet jag inte hur det kommer sig att det är såhär men det är en märklig företeelse. Det är väl bara att vänta ut nästa vampyrfilm/tv-serie och se om samma tema går igen. För ni vet vad man säger; three is a trend. Men vad säger ni? Låter allt det här märkligt eller har ni någon vettig förklaring till varför det är såhär? Nedan finns i vilket fall låtarna så lyssna och tänk. Vampyrer ♥ Blues ?

The Lost Boys: People are Strange - Echo and The Bunneymen (original: The Doors)



True Blood: Bad Things - Jace Everett

Jag är ledsen att jag skriver så sjukt meningslösa inlägg - jag lovar att bättra mig. Just nu har jag dock inte tid, hehe, så jag visar en liten animation av tomteblossbilderna jag och min syster tog på nyårsdagen. Hörs snart igen.

Som jag sa förut så var vi i tisdags på födelsedagsmiddag hos min underbara mormor. Nu, äntligen, har jag fixat några av bilderna sedan dess - ibland är det tur att man börjar sent på dagen.

Tänkte att jag skulle avrunda kvällen genom att tipsa om en sjukt bra låt, som ni säkert redan hört tusen gånger, som bara är så vacker. Jag låter den tala för sig själv. Godnatt.

Blev på grymt mycket bättre humör efter lite mat och lite "True Blood". Tror verkligen att jag är en sån person som mår som jag äter - eller snarare mår bra när jag ätit. Jag blir alltid jättegrinig och odräglig om jag inte får mat med jämna mellanrum men blir som tur är också snabbt glad igen då de där första bitarna ramlat ned i magen. Lite löjligt att man ska vara så lättmanipulerad av lite kolhydrater, proteiner och fetter men det är väl så det ska vara. Vi ska ju äta - eller hur. Tack vare mitt goda humör laddas nya bilder upp. :)

Så var första skoldagen avklarad - puh! Nu när man ska tillbaka till verkligheten igen får ni räkna med färre uppdateringar för det blir så lite tid över då skolan tar all ifrån mig. Måste säga att idag var rätt chill men det är ändå jobbigt att faktiskt infinna sig där. Nu vill jag helst bara krypa ned i mitt täcke och se på "True Blood" alt. "Glee" och äta choklad men jag ska faktiskt försöka börja lite på mitt Academic Paper som är 1/3 av mitt engelskabetyg i år. Suck. Langar upp två bilder så länge så får vi se om det blir mer än såhär idag.

Som genom ett under fungerade min dator precis som vanligt då jag klev in i mitt rum efter två "True Blood"-avsnitt. Helknasigt. Han kanske bara var lite tjurig över att jag tvingat honom att back-upa så himla mycket. Jag blev glad iaf. Så glad att jag genast förde över bilderna och började redigera så här har ni några från promenaden. Måste säga att jag är riktigt nöjd med hur bilderna blev - tycker de blev snygga (mycket tack vare det korta skärpedjupet och ljuset tror jag). Eller? Är jag ute och cyklar nu igen?

Sista lovdagen på sista jullovet någonsin. Fy. Detta borde ju då vara en dag som man verkligen tar vara på och gör underbar. Så ser det inte riktigt ut att bli idag för min kära dator bestämde sig för att den inte vill starta (det händer ibland) - suck. Så nu vet jag inte vad jag ska göra och paniklånar därmed fars dator för att kanske kolla lite mer på "True Blood" eller något. Jag som tänkte föra över en massa bilder men det får visst skjutas upp på obestämd tid. Vi får se hur datorn klarar sig så återkommer jag lite senare.

Och hur kunde klockan redan vara halv två?! Jag förstår ingenting...

Shit, jag är körd. Jag trodde det verkligen inte men jag är stenkörd. Jag såg för några månader sedan ett "True Blood"-avsnitt och tyckte att det var genomuselt. Men så har många av mina kompisar pratat om det och övertygat mig om att man måste se fler avsnitt. Jag har sagt "ja, ja" och inombords tänkt "inte en chans". Men... Idag så tänkte jag kolla lite på serier men alla serier jag följer har vinteruppehåll så jag funderade och kom fram till - varför inte? Shit, jag är körd. Jag har nu kollat på tre avsnitt på raken, dvs. tre timmars tittande, och jag vill bara se mer. Det är skjukt. Och jag som redan följer så många serier. Fast jag borde väl ha förstått det - vampyrer och jag klickar. Jag tittar slaviskt på serien "The Vampire Diaries", älskar "Twilight" (böckerna och filmerna) och tycker 80-talsfilmen "The Lost Boys" är genial. Varför skulle jag liksom inte gilla den här? Blir bara ytterligare en grej jag måste lägga ned tid på. Fast det gör jag så gärna. För övrigt är introlåten typ världens bästa så har ni inte hört den - lyssna nedan! Nu måste jag ta ett glas apelsinjuice och se ett avsnitt till :)

♥ The Hills
♥ The City
♥ The Vampire Diaries
♥ House
♥ Glee
♥ Gossip Girl
♥ How I Met Your Mother
♥ True Blood (ny!)

Serier jag gärna ser men inte hela tiden:
♥ That 70's Show
♥ Friends
♥ Project Runway
♥ Top Model

... yep, I'm a nerd...

Äntligen klar! Jag har ingen aning om hur lång tid det här har tagit men det är nog ett par timmar. Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med hur det till slut blev. Det är verkligen utmanande för kreativiteten att skapa sånt här helt utan vägledning - men man blir ju också så glad när man lyckas. Allt är nog inte helt hundra eftersom jag inte sett filmen men jag tycker jag gjorde en bra tolkning på hur jag skulle se ut som en na'vi. Eller vad tycker ni?

Det som var absolut klurigast var att försöka få håret att se naturligt mörkt ut. Att göra ljust hår mörkare är alltid mycket klurigare än tvärt om eftersom fejkat mörkt hår lätt ser platt och dött ut. Men nog tjatat, nu får ni se bilden.

Före: Jag valde den här bilden, som ni sett förr, eftersom den var ljus och tagen rakt framifrån vilket underlättar mycket då man ska manipulera med ansiktet.


Efter: Na'vi

Godmorgon, allihopa! Men gud vad det är kallt ute! Minus härliga 15 grader står min termometer på. Jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska göra idag, näst sista lovdagen, och det känns väldigt skönt. Tar nog en promenad (vädret till trots), skriver kanske lite och fotar nog också. Men det får bli senare. Nu ska jag dricka mer té, mår redan bättre i halsen :), och försöka hoppa ur morgonrocken och in i duschen. Innan det, lite fler bilder från tidigare nämnda 28mm-promenad. De blev dock sjukt överexponerade p.g.a. snön (och mitt problem med att ställa in tusen saker och gå samtidigt) men jag försökt rädda dem så gott som jag kan med hjälp av min nya bästa vän; Camera Raw. Tyckte det blev ganska bra trots allt. Men sen ville jag ha lite mer gammaldags känsla på dem så det lades också på. Vad tycker ni? Är före-efter-bilder något som skulle vara intressant?

Jag har tidigare visat, och så länge älskat, de nedanstående... vykorten? fotona? I vilket fall så har jag aldrig vetat vem som har gjort dem, aldrig hittat källan utan bara hittat ett här, ett där och blivit lite lyckligare varje gång jag såg att det fanns ett till. Nu, äntligen, fann jag källan som skapat alla dessa, här, och bara dog lite när jag såg att han kallat albumet för "you probably came here to see this". Klockrent (och sant!). Så titta, njut och dröm er bort. Är de inte underbara?

För några dagar sedan såg jag på "Rock n Roll's Hall of Fame - 25 years" som sändes på tvåan, då jag inte hade något bättre för mig. För er som inte vet vad det är för något så är det en jättestor konsert där hur många kända artister som helst som uppträder; Bruce Springsteen, Patti Smith, U2 osv. Det var mycket bra musik men klippet nedanför fastnade jag speciellt för av någon anledning. Som ni ser så är det Stevie Wonder och Sting som sjunger gamla The Police-hiten "Roxanne" samt låten "Higher Ground". Jag har aldrig gillat The Police's version av "Roxanne" då jag tyckt att den varit för mesig i jämförelse med filmen Moulin Rouge's grymma tangoarr på den. Dock tycker jag verkligen om den här live-versionen för den är sjukt reaggeaktig och det är ett rejält drag i den. Lyssna och säg; vilken version är bäst 1) The Police, 2) Moulin Rouge eller 3) Live-versionen. För mig är det ett dött lopp mellan 2:an och 3:an.

Jag kan lika gärna slänga upp några bilder till från samma promenad som jag visade imorse. Glömde då säga att bilderna är tagna med pappas gamla 28 mm (vet dock inte om det är 28 mm på en digitalkamera för jag noterar inga som helst fisheye-tendenser) som ger härligt kort skärpedjup - men som är svår att fota med eftersom allting måste ställas in manuellt...

Nu är jag tillbaka igen och vi fick ganska mycket gjort, vem försöker jag lura?, men tyvärr känner jag det där välbekanta kliandet i halsen som jag bestämt motat bort i någon månad nu. Jag tänker inte bli sjuk. Så jag slog direkt på tékokaren och har nu hävt i mig ganska exakt 4 dl - och mer lär det bli. Därefter satte jag mig och pillade på min avatarskapelse - det är verkligen klurigt! Man måste liksom tänka igenom alla photoshopknep man kan komma på för att lösa alla problem som kommer upp - men det är också det roliga. Jag undrar nu om jag någonsin kommer bli klar men ni ska få se en pytteliten bit av bilden. Vad tycks?

Och jag är uppe med tuppen! Nästan... Jag ska iaf iväg med mina projektarkompisar till Statsbiblioteket och arbeta på projektarbetet idag, suck! Jag är så trött på det. Förhoppningsvis kommer vi någon vart så vi kan släppa alla språkböcker för ett tag. Jag är faktiskt lite sen eftersom jag i morse kollade igenom bloggarna jag prenumererar på och såg att Elin Kero/Nevnarien hade gjort en avatarbild på sig själv. Och jag blev så inspirerad att försöka göra en själv så jag har nog suttit i en timme med den nu - därför är jag sen. Den är sååå långt ifrån klar men om jag känner mig nöjd med den då jag blir det så vet ni att den åker upp här. Önska mig lycka till nu!

Dagen efter nyår tog jag och min syster och tände på en massa tomtebloss (eftersom de inte kom till användning dagen innan), satte kameran på stativ och slog på lång slutartid. Jag älskar verkligen att leka med ljuspunkter och tomtebloss är så himla mysiga och man får så fint resultat - även om det är jättesvårt att skriva saker då man 1) inte riktigt vet var man ska skriva dem för att det ska synas bäst i kameran, 2) måste skriva baklänges för att det ska bli åt rätt håll i själva bilden och 3) man har en begränsad tid på sig för att lyckas med det. Som tur är kan man ju göra om det massor av gånger och till slut kanske lyckas få ihop något snyggt. I vilket fall, här är några av bilderna :)

Igår var en galet förslappad dag då jag mest låg hemma och gjorde ingenting och tyckte synd om mig själv. Framåt kvällen gick jag dock över till Kelly där även Felli var och kollade på Robinson, Rosa the Movie och Jalla! Jalla! (Seriöst konstigaste filmkvällen någonsin - vem valde Rosa, lix?) Jag lyckades även fläta två inbakade flätor i Kellys hår, vilket jag är mäkta stolt över, innan det var dags att gå hemåt. Och eftersom det var slappt igår ska jag fanimej försöka träna idag, haha!, så att jag inte slutar det här lovet som största soffpotatisen världen någonsin skådat.

Bilderna är från en promenad tidigare i veckan, rättare sagt på nyårsafton

Amanda tipsade mig om att hon hade hittat en av mina bilder på en Tumblr-blogg hon följde. Jag är verkligen inte insatt i Tumblr men hon förklarade att många använder den bloggen till att skapa s.k. inspirationsbloggar med bilder de gillar - som weheartit eller fav's på Flickr. Jag blev verkligen smickrad över att någon tyckt att min bild var så bra att denne velat dela med sig utav den. Det värmer mitt hjärta!!! Hon hade dessutom väldigt många andra fina bilder så klicka här och blir inspirerade!

Psst! Min bild är den med klockan, högst upp :)

Här kommer nyårsaftonsbilder i ett urval, resten på fejjan som vanligt. :) Under aftonen hade jag över ett par vänner på middag och sen fylldes det på med fler vänner för spel och skratt etc. etc.

Jag kom nyss att tänka på att jag aldrig berättade vad det var för något jag hade fått från USA precis innan jul, se här, så nu är det verkligen på tiden. Förlåt att det tagit så pass lång tid för mig att ladda upp de här bilderna men jag skyller på sinnesförvirring. I vilket fall, ett par vet redan vad det är för något men nu får alla se...
Som ni kanske minns så använde en konstnär några av mina fotografier till att skapa två tavlor. Det han sedan gjorde var helt enkelt att han fedex:ade mig de två första printarna av dem samt ett litet kit av andra grejer som tack för att han fått använda mina bilder. Jag blev galet glad och även om jag ännu inte satt upp dem eller dyl. så antar jag att de inte borde ligga i en kartong resten av mitt liv. Eller vad tycker ni? Är det inte ashäftigt att ha tavlor målade av en själv eller är det bara konstigt?

Idag är en jobbig dag eftersom jag brottas med rejält magont så jag ska bara chilla och äta choklad och tycka synd om mig själv. Därmed behöver jag lite uppmuntran så jag langar upp den här bilden och hoppas att alla, jag inkluderad, tar till oss utav det. Det är nog något vi behöver förstå och ändra på.

Okej, haha, jag skrattar ihjäl mig. Det är elakt att skämta med trötta, förvirrade människor. Om jag vaknar i morgon och fortfarande tror på det så kan jag berätta om det. Fast jag tror nog att min hjärna flytt någon gång under gårdagen och endast lämnat kvar små mystiska kodade meddelanden som vid olika tidpunkter är programerade att börja pipa och påkalla min uppmärksamhet. Är det så, har jag officiellt blivit galen. Om inte, har världen blivit det. Nu måste jag sova för jag är spänd på fortsättningen.

Jag var ju som bekant på Fjärilshuset med Kelly för att besöka Ida när hon jobbade och här är några av bilderna. Som tidigare nämnt så var det galet svårt att fota inne i själva fjärilshuset p.g.a. kondensen men jag försökte i vilket fall ;)

Nixpix, har inte laddat upp några bilder utan ägnar mig just nu åt att kolla på den supermysiga filmen "Smekmånaden". Det känns så konstigt att Brittany Murphy, som är med i filmen, inte lever längre. Det är verkligen helt sjukt. I vilket fall så såg vi väldigt få fyverkerier igår över huvudtaget, konstigt nog, och de jag försökte fota blev till riktigt kassa bilder. Däremot så fick jag väldigt snygga fyverkeribilder då jag var i Idre för två år sedan och lånade ett teleobjektiv av en kompis så de bilderna bjuder jag på istället. Hoppas ni har en riktigt slapp dag idag! :)

Förlåt att jag inte bloggade något igår men det var så fullt upp med att baka och laga mat och fixa och dona inför nyårsmiddagen/firandet. Såhär i efterhand måste jag säga att det var väldigt lyckat; jag klarade av att baka en god cheesecake, middagen blev kanon (dock hade vi köpt lite väl mycket mat) och när allt folk droppade in blev det bara bättre. Det sjöngs faktiskt SingStar (även om 80's skivan var spårlöst borta), spelades Galenpanna och skrattades väldigt mycket. Och som genom ett under så var hela lägenheten städad och klar när de sista gästerna vandrade hemåt vid fyrasnåret så jag kunde bara gå direkt till sängen. Jag vill bara säga tack till alla er som kom igår och jag vet att om 2010 blir som igår - då blir det underbart! :)