Jag tänkte berätta vad jag har gjort idag men sen ångrade jag mig. Här får ni lite blommor istället.:)

Jag ber redan så här på förhand om ursäkt för att ni kommer att få se väldigt många blombilder framöver men jag kan liksom inte motstå att fotografera dem nu när chansen finns - innan de blommar ut. Man måste ju ta vara på tillfällen som ges. Dessutom har jag kommit fram till att jag tycker om blommor så varför ursäktar jag mig, egentligen? Jaja, hoppas ni inte blir alltför uttråkade bara :)

Fram tills nu har mitt livs flod varit i stort sett utstakad för mig. Jag har liksom slussats mellan olika destinationer - dagis, förskola, grundskola, gymnasium - utan att jag har behövt göra speciellt mycket över huvud taget. Visst skulle man ju välja vilket gymnasium man ville gå på men det kändes inte så mycket som ett val för mig - jag visste redan i sjuan var jag ville spendera mina gymnasieår. Så fram tills nu har jag bara flutit med strömmen och låtit livet flyta på som det var planerat. Fram tills nu.

Om bara två veckor sätter jag på mig min studentmössa och springer ut genom Södra Latins portar för allra sista gången, åker runt på ett flak och skriker ut all min glädje över att jag överlevt, ja att jag faktiskt klarat mig igenom gymnasiet och senare på kvällen festar med mina klasskamrater för allra sista gången. Sista kvällen som Södralatinare. Men sen då? Ja, vad händer sen? Det är just det som är grejen - jag har ingen aning! Visst har jag ett hum om vart jag vill ta vägen men just nu kan jag inte göra någonting åt saken - inte riktigt än. Alla betygen är snart satta, alla prov avslutade och alla högskoleansökningar inskickade sedan länge. Just nu måste jag vänta, vänta på att antagningarna blir klara. Just nu finns alla möjligheter i världen.

Men snart kommer för första gången i mitt liv floden upphöra att strömma, forsla, virvla, rusa, ruscha fram och istället glida ut i ett stilla hav där riktningen plötsligt blir upp till mig att bestämma. Jag måste själv leta fram en åra och av egen kraft ro åt det håll jag vill gå. Allting läggs i mina händer, på gott och på ont. Snart kommer dagen då antagningarna börjar och då kommer jag att få veta var jag kommer att befinna mig i höst, vart jag kommer ta vägen. Först då måste jag börja ro på riktigt för då kommer jag att stå inför det största beslutet i mitt liv - så här långt. Om allting går vägen kommer jag för första gången ta mitt pick och pack och flytta ut (åtminstone delvis), flytta bort till en annan stad och börja i en ny skola där jag inte kommer att känna en själ. En ny start. Om det inte går riktigt lika bra stannar jag nog kvar ett litet tag till. Visserligen kommer jag att börja plugga på ett nytt ställe men där kommer jag i alla fall känna en hel del människor och livet kommer att fortsätta att vara ungefär likadant.

Oavsett vad som händer på det öppna havet jag nu har framför mig vet jag en sak med säkerhet; jag har haft tre förjävla bra år på Södra och jag har träffat massor av människor jag tror jag kommer att ha nära resten av mitt liv. Och jag kommer att kämpa för att hålla kvar dem hos mig vad som än händer. För jag må ro åt ett annat håll än vad de gör men vem har sagt att det betyder slutet? För när allt kommer omkring ligger Uppsala bara 40 min från Stockholm och alla mina vänner bara ett telefonsamtal bort. Det kanske slutar bra till sist...

Igår såg jag på det finaste Gleeavsnittet någonsin för hur kan det möjligtvis bli dåligt med Lady GaGa- och Kisscovers? Dessutom hade alla så himla fina, häftiga och helt galna outfits på sig. SATC 2, släng dig i väggen för Glee är här!

Jo, igår såg jag alltså filmen "Dear John" med Amanda Seyfried och Channing Tatum. Channing har ju lugnt varit en favorit sedan jag såg "She's the man" för ganska många år sedan och Amanda var ju helt grym i "Mamma Mia" så när jag såg att båda var med i filmen kände jag att jag var tvungen att se den. Att den dessutom baserades på en roman av Nicholas Sparks som skrev "The Notebook" (typ en av de bästa filmerna jag någonsin sett) verkade succén vara ett faktum. Och nej, jag blev verkligen inte besviken trots så höga krav. Filmen liknade "The Notebook" på många sätt (sommarromans, krig och brevskrivande) men det gjorde liksom ingenting för känslan man fick i filmen kändes så äkta. Många gånger var det hjärtslitande sorgligt och jag grät en hel del men andra var det så bubbligt mysigt att man blev alldeles varm inombords. Slutsats? Se filmen, för guds skull! Jag vet att jag ska se den igen!

Ja, varför inte fortsätta med mobilbilderna nu när jag har obegränsat med läxfri tid?

Nu har jag äntligen överfört mina mobilbilder till datorn (mobilen klagade ju på fullt minne hela tiden!) så nu är det dags för en massuppladdning. Våren 2010 genom min mobilkamera kommer här...

Okej, jag tror jag har gått och förälskat mig! Objektet (snarare objekten) i fråga kommer från Chanel's sommarkollektion för 2010 kallad "Les Pop-up de Chanel" och är nagellack. De har så otroligt fina färger som liksom andas tidig, bleknad sommarmorgon och rosenröd solnedgång och jag bara vill köpa dem nu! Ååååh! Synd bara att min begränsade budget inte tillåter nagellack för 245 kr/styck. Men drömma kan man ju...

Igår var jag på Base 23's dansshow på Maximteatern (fick verkligen flashbacks från när jag dansade där för några år sedan innan dansen fick läggas ned eftersom skolarbetet trappades upp) eftersom min kompis Emma dansar där. Det var verkligen sjukt häftigt och så jäkla bra. Bäst gillade jag numret "Cell Block Tango" från Chicagofilmen - musikaljunkie som man är. Å. Nu känner jag jättemycket för att se filmen igen! Nedan är förresten originalnumret från filmen. Hur coolt är det inte? Jag var ju förresten Renee Zellwegger's karaktär Roxie Hart på vår skiva. Märks det att jag gillar den här filmen?

(förlåt för den dåliga kvalitén på videon förresten, hittade ingen annan)

Inbitet True Blood-fan som jag är sitter jag just nu mest och räknar dagarna till premiären för säsong 3 (bara 25 dagar kvar!!). Tyvärr är jag i Berlin när första avsnittet sänds och i Paris vid det andra men sen - jäklar vad det ska kollas! I vilket fall så hoppas jag att ni inte missat de så kallade "minisodes" som släpps kontinuerligt nu. Det är som små fristående miniavsnitt med inblickar i våra kära vänner från Bontemps liv så att man liksom ska överleva den här sista tiden nu. Än så länge har fyra stycken släpps men håll utkik - det kanske kommer fler!

Varning! Har ni inte sett hela säsong 2, se då inte dessa för de innehåller spoilers!

"But she knows she has a curse on her,
a curse she cannot win.
For if someone gets
too close to her,
the pins stick farther in"

Tim Burton - "The Melancholy Death of Oyster Boy"

Ja, jag vet att det var igår men jag har varit lite dålig på att ladda över bilder till kameran så jag tänkte likadant som Sandra/niotillfem och kör en liten minitillbakablick på de senaste två årens 17 maj (det har nämligen visat sig att 18 maj inte varit ett så bra fotodatum för mig).

Tänkte bara poppa in för att bjuda på lite härligt somriga bilder jag tog på samma promenad med Felicia som jag berättade om tidigare. Såpbubblor - är inte det sjukt underskattat? Varför slutade man blåsa sådana egentligen?

Jag sade ju igår att jag skulle spendera dagen pluggandes spanska men eftersom det blev så himla bra väder övergav jag det för att sola på balkongen. Något jag fått sota för idag. Jag har verkligen suttit inne hela dagen och försökt studera men det verkar som om inget går in i mitt huvud. Jag ger upp. Jag såg i alla fall en bra film; Jane Eyre från 1996. Jag håller på att läsa boken och den ska egentligen vara klar på tisdag men eftersom jag insett att det inte kommer att fungera såg jag filmen istället. Jag rekommenderar den verkligen!

Bilden är från innan min skiva för snart två veckor sedan. Såg jag inte ganska classy ut? Det är jag inte van vid!


Psst... Har ni sett min miniblogg till höger förresten? Håll koll på den för den kommer nog uppdateras emellanåt. Fick idén från Sandra/niotillfem :)

Idag har jag ett fokus och ett fokus endast: plugga spansk grammatik. Det låter väl sådär halvkul men så går det när man har prov i 4 timmar i spanska steg 5 & 6 på måndag eftermiddag. Suck. Vi får se hur den här dagen går. Jag är ju i alla fall ledig :)

Bilderna är från en promenad med Felicia jag tog här om veckan. De togs med mitt analoga objektiv så skärpan var lite knepig att hitta. En av två möjliga i alla fall :)

Idag har varit en väldigt lång dag. Först en himla massa arbete och sen snabbmiddag för att hinna iväg till Dogge och fira/mysa att Emil fyller år. Dessutom är jag typ sjuk, IGEN, och hostar och nyser och är hes mest hela tiden. Jag tror jag måste ta igen lite sömn...

Oj, vad jag har varit dålig på att skriva. Idag hade jag dock studiedag men eftersom jag är en duktig flicka jobbade jag lite extra på Plantagen hela dagen. Det känns i kroppen vill jag lova! Men varför vila när man kan festa så ikväll är det ytterligare en skiva och temat är ord som slutar på -ist. Ser ni vad jag är?

Hint: Jag är vit i ansiktet och min sminkning är mer extrem än vad min kära webcam kan visa...

När jag var ute på promenad med pappa här om dagen (innan kylan kom tillbaka) knäppte jag lite bilder med det analoga objektivet. Det är minst sagt knepigt att snabbt ställa in massa inställningar och hitta fokus innan pappa blir rastlös och vill gå vidare. Kanske något man utvecklas genom?

Jag blev plötsligt abrubt avbruten i mitt latinpluggande av att det ringde på ytterdörren - mamma är tillbaka från sin jobbresa i Las Vegasresa! Oj, vad häftigt hon verkar ha haft det! Jag är såååå avundsjuk!! Just nu är hon iofs galet jetlaggad så jag ska inte pressa henne att berätta mer riktigt än.

Vad som var ytterligare en glad överraskning var då hon började packa upp resväskan. Jag hade ju önskat mig ett par Converse men jag trodde aldrig att jag skulle få något annat. Så fel jag hade... Det blev värsta julaftonen för alla här (är ju visserligen bror mins födelsedag). Paket efter paket öppnades och jag kan bara säga en sak; gud vilka bra presenter! Jag är lite lyrisk....

Igår fyllde min kära vän Anna 19 och det firades dansandes på Ace till klockan nästan slog stängning och allas våra magar skrek efter lite Donkenmat. Idag blir nog inte fullt lika party eftersom jag har ett å-så-kul latinprov att plugga inför. Dessutom kommer min mamma hem från the States i lagom tid för att fira min lillebrors 17-årsdag med släkten ikväll. Fast det blir nog också trevligt :)

Hittade några finfina bilder från vår skiva på skolfest.se. Haha, säger jag bara.

Som många säkert vet är Tim Burton en av mina absoluta favoritregissörer. Detta beror på många olika saker men speciellt för att han alltid lyckas fånga en så suggestiv och krypande stämning i sina filmer. Man blir nästan helt matt av hur mycket som måste snurra runt i hans huvud för att kunna skapa så många olika, fantastiska filmer. Jag snubblade över affischer någon gjort till hans alster och tyckte bara att de var så himla fina. Denne har också lyckats återskapa den lite kantiga och vemodiga tonen i Burtonfilmerna och omvandlat den till affischform. Kärlek? Ja. Om ni vet om man kan få tag på dem som riktiga affischer - hojta till!

Imorgon är min skiva men redan nu börjar förberedelserna inför what is to come. Mer än så kan jag inte säga. Jo, det var fett klurigt att fixa naglarna men jag tycker nog att det blev ganska så bra :)

Nu när jag ändå är i farten, har precis tränat så jag är lite hög på adrenalin, kan jag lika gärna ladda upp resten av mösspåtagningsbilderna. Jag älskar att det finns någon slags äkta lycka i allas ansikten på bilderna (okej, förvåning i Alex's på bilden under), man märker att något stort snart är slut. Synd att färgerna återigen blivit lite urvattnade men ni får stå ut med det. ;)

Så, nu har jag äntligen haft lite tid över att gå igenom alla bilder jag tog från Rockkarusellen förra veckan. Det känns fortfarande helt overkligt att min lilla lillebror har stått på en stor scen och nu ska åka till Uppsala och uppträda. Helt sjukt. Jag är så stolt.

(Har inte sparat om bilderna för nätet så de är lite blaskiga i färgerna)

Eftermiddagen och kvällen har idag ägnats åt att titta på Glee. Alltså, vilket underbar serie det är! För mig som är musikalfantast är det liksom 45 minuters lycka varje avsnitt. Å, det är så synd att säsong 1 snart är slut!! Jag får helt enkelt bara se fram emot ännu en underbar säsong därefter. Just dagens avsnitt involverade en helt ny medlem i klubben som är sjukt gullig - eller hur? Det gör ju ingenting att killen kan sjunga och spela piano också... Hoppas vi får se mer av honom!
Glöm förresten inte att man kan hitta massor av deras låtnummer på Spotify, klicka här!

För övrigt hittade jag äntligen min fransklänning på Beyond Retro. Tyvärr var den lite trasig så min underbara mormor ska försöka laga den. Får dock lite ångest över att jag pröjsade massa pengar för en trasig klänning men den är ju äkta vintage och om den går att laga så blir den verkligen supercool. Hmm, jag måste nog sluta älta det här nu.