Okej, nu har jag avklarat dagens halvtimme i att lega som ett kolli på mamma och pappas säng och vältra mig i min egen trötthet, min underbara "That 70's Show"-timme och min vanliga driva runt i lägenheten-halvtimme. Dags att ta tag i mig själv... Eller vänta lite tills efter maten-kaffet så att jag blir människa igen...

Men sånt här förtjänar man faktiskt om man haft olidliga 50 min av kristet bibellatin med verbböjningar i passivum dåtid konjunktiv (som visar sig "bara" var passivum presens - som om det hjälper!). Faktiskt.
Även om den spenderades vikandes papperstranor, ska berätta mer om det senare.