Jag har aldrig gillat Håkan Hellström. Jag har tyckt att han är vulgär, gapig och urkass på att sjunga. Så har det vart länge nu men en ljummen sommarkväll i juli i år satte min vän Felicia på en låt och texten var ju sådär träffande som låttexter kan vara ibland. Plötsligt förstod jag. Jag gillar fortfarande inte Håkan Hellström men jag förstår och ibland är det riktigt vackert. Som poesi. Som nedan ungefär;

Ur; För sent för Edelweiss
Du säger att kärleken aldrig var till för dig
Att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen
[...]
och hon du älskade en gång,
och kanske älskade dig.
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen kanske allt egentligen.
[...]
Och du undrar vem som kysser henne nu
Och du undrar vem, vem om inte du
Och läpparna du kallar dina
det gör ont att veta men lika ont att undra

Ur; Nu kan du få mig så lätt
Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann
[...]
Alla dansar, och jag tänker
är du också själv?
Var är du ikväll..
[...]
Om du vill ha mig,
nu kan du få mig så lätt