Jag kan inte riktigt förstå att jag står (nåja, snart åtminstone) och packar min resväska. Jag viker försiktigt ned mina finaste t-shirts, lägger ned två par shorts för att liksom mana på vädergudarna att ge mig sol på mina grönbleka ben och slänger nonchalant ned bikinin med mest hopp om att den aldrig ska behöva användas och mitt hår därmed ska slippa få samma färg som nyklippt gräs. Fast någonstans ligger i min mage en liten klump av nervositet; hur ska det gå? vad ska familjen tycka om mig? kommer jag tappa mina ord och stå fånig som en fågelholk vid varje fråga? förhoppningsvis kommer jag efter den här veckan kunna svara; "bra, bra & nej" på de där frågorna. Men framtiden är oviss. Ska återgå till packandet nu och som den pedant jag är slänger jag upp en bild på en packning jag var löjligt nöjd med. Att man ens kan bli löjligt nöjd över en packning är minst sagt löjligt i sig men sådan är jag. När allt plötsligt får plats och varje hörn är fyllt sprider sig en lycka i kroppen på mig. Är säkert därför jag gillar tetris så mycket. Nå, slut på långa och märkliga inlägg på morgonkvisten. Önska mig lycka till för imorrn lyfter planet mot Baskien och Bilbao.