... flytta in i det här rummet som skulle ligga i en liten etta en stenkast från Seine i Paris och bara gå och dra med fingertopparna över bokryggarna och andas in doften av oupptäckta äventyr och främmande länder mest hela dagarna och om kvällarna skulle jag ta med mig en av dem ned till det lilla kaféet två våningar ned i samma hus och köpa ett glas rött vin och bara sitta och studera alla männsikor som skulle komma och gå.



Jag skulle gå på upptäcksfärd i sidogångarna på mitt landställe som skulle bada i eftermiddagssol och eken utanför skulle vara full av solnedgångsfärgade löv. I en liten, liten, bortglömd ask med två centimeter damm ovanpå skulle jag hitta ett gammalt fickur som fortfarande tickade såsom det gjort sedan någon för väldigt länge sedan lade det där och sen glömde bort det.



Och om de där Parisnätterna när allt känns lite för tungt och det blir lite för svårt att andas skulle jag smyga upp, plocka ut en av böckerna, välja den allra finaste sidan och så skulle jag vika små, små papperssvalor tills dess att jag helt glömt bort varför jag kände mig så ledsen och så skulle det en dag när jag vaknade stå ett tusen prydligt vikta svalor i mitt rum och då skulle jag plocka ihop alla i en låda, åka upp till landstället med dem och gömma dem i sidogarderoberna där de skulle vänta tills någon en vacker dag går på upptäcksfärd.