I midnattssolens land

Om man ser året som en enda dag är inte hösten då tiden precis innan solen går ned igen? För mig är hösten just sådan. Den är rodnadsröd, gammelguldsgul, paprikaorange och trädstamsbrun. Som en lång solnedgång innan vinterns mörker tar vid och dränker alla färger till en grå massa - precis som färgseendet i mörker. Nu är vi framme vid solnedgången efter en kort dag, som i nordligaste norden, och vi har inget att se fram emot förutom månader av kyla. Man ska väl inte vara dyster men det är svårt när natten är så mörk och så lång utan hopp om ljus. Fast det är klart, det finns ju en midnattsol ett tag då snön precis lagt sig och gjort natten lite lättare att stå ut med. Det är klart att jag älskar dagen bäst av allt och säger att jag skulle vilja ha den jämt men skulle det inte bli jobbigt i längden att aldrig få sova? Säkert. Och nu är det dags för solen att gå ned så gläd er åt ljuset ni har kvar för snart är det långt till det syns igen.


(Förlåt att jag skriver så mycket om hösten men det är svårt att låta bli när jag räds den så)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0