Sedan jag tog mitt pick och pack och flyttade till Uppsala, på deltid åtminstone, så kan jag verkligen uppskatta Stockholm så mycket mer. Alla de där gatorna man gick fram och tillbaka på i stan som tycktes så opersonliga och trötta känns plötsligt mycket mer hemma för man märker hur många minnen man har längs med dem. Götgatan till och från skolan varje dag i tre års tid, St Paulsgatan mot Mariatorget har man ju gått en del och så klart alla de andra gatorna; Åsögatan, Skånegatan, Stora Nygatan och ja, även Drottninggatan och Sveavägen. Till och med lilla Fruängen känns lite ljusare, lite finare, lite gladare. Idag åt jag lunch här hemma med mormor och gick sedan på en promenad genom Långbroparken. Alla löven har börjat skifta i guldgult, apelsinorange och vinteräppelrött nu och det var bara så vackert. I dammen simmade fortfarande änderna och runt på gräsplättarna mellan de stora husen sprang barnen och lekte på sin rast. Jag vet att jag alltid älskat den parken men nu tycktes den på något sätt ännu bättre. Hösten gjorde allting mycket vackrare. Jag kanske ska försöka undvika min höstdepression i år?