Skype måste nog vara världens bästa uppfinning. När man befinner sig flera hundra kilometer bort från sin familj så är det väldigt skönt att kunna slå på sin webcamera och prata med dem öga mot öga. Som om man satt mitt emot varandra. Så jag pratar en hel del med familjen min. Fast det är ju inte bara familjen man kan sakna utan sina små lurviga katter också. Jag har försökt skypea med dem också  fast det är lite svårt. Wilma, som är lite intelligentare, blir alldeles förvirrad och försöker hitta källan till var min röst kommer ifrån. Ronja fattar inte så mycket alls. Fast det gör inget för de är så söta att titta på ändå. Här nedan har ni en screencap jag tog för några dagar sedan när jag och Ronja skypeade. Ni kan ju se min reaktion till höger. Men kom igen, är hon inte världens sötaste katt? Jag dör ju lite! Jaja, nog tjatat om detta. Men ni förstår kontentan, skype = magi.