Jag tänkte egentligen överföra lite Barcelonabilder men uppladdningen krånglar så jag inflikar något helt annat istället.

Som jag har sagt förut så saknar jag att skriva. Jag saknar att komma hem på kvällen och känna att jag under dagen beundrat bladverket i en hög ek och där funnit något att lägga till historian. Jag saknar den där totala fokuseringen som jag får av att veta vad jag vill berätta och bara sätta mig ned och låta fingrarna dansa över tangetbordet. Jag saknar det. Så jag tror jag faktiskt ska börja igen. Nu. Snart. För jag har en berättelse att berätta. Äntligen har jag verkligen någonting att komma med. Någonting väldigt viktigt. Inte bara viktigt heller utan helt hundraprocentigt sant. Och spännande och hemskt och vackert och underbart men framför allt sant. Jag vet att jag måste skriva ned allting innan det är för sent. Innan källans utlopp torkar ihop. Så jag ska börja. Det är svårt och jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja nysta upp garnet men det får väl ta sin tid. Jag tror jag är redo. Jag har lovat det i så många år nu men jag tror faktiskt att jag kan hantera det nu. Jag ska börja skriva igen.