Jag saknar att skriva. Jag menar verkligen skriva. Tömma ut min själ på en bit papper och inte bry mig om att klockan tickar iväg, tickar bort natten och tickar fram morgonen. Jag skrev så himla mycket förut. När jag läste litterär gestaltning levde jag för att skriva. Flera timmar om dagen spenderades med min fantasi, målandes sommardoftande ängar, iskalla månskärvor och brutna nagelband. Det var så förlösande att bli av med allt i mitt huvud och bara koncentrera mig på något som inte finns i den fysiska världen, någonting jag skapat själv. Mitt eget universum. Jag skrev ju en del under NANOWRIMO i höstas men det var inte samma sak, blev mer forcerat, konstruerat, metalliskt. Jag menar att jag vill skriva för mig själv, för att jag vill, inte för ett större syfte. Få ned små korn av liv inuti cellerna under min hud. Så jag ska försöka börja skriva igen. Det kanske blir ett ord en dag, en rad en annan och en vacker dag kanske jag sitter där med mitt block och skriver berättelser folk vill flytta in och köpa sekelskiftesvilla och laga tomatsoppa och bygga hem i. Men jag det skulle inte vara för dem. Det skulle inte vara för någon annan än mig själv. Men då skulle jag vara lycklig.