Okej, det här hände faktiskt i söndags så jag antar att jag borde skämmas lite men tiden går ju så fort! (för att referera till tidigare inlägg). Då åt jag iaf frukost i morgonsolen, jag åt mer än bara juice men eftersom yoghurt inte ser så aptitligt ut så avhöll jag mig från att fotografera det. Efter en promenad i skogen med mamma så åkte familjen, minus min bror som fortfarande sov, in till Gamla Stan. Där strosade vi runt lite och tittade i affärer, okej Therese (lillasyster och på bilden ovan) gjorde det, och åt Ben&Jerry's i deras butik där. Jag tog NewYorkSuperFudgeChunk+StrawberryCheesecake och syrran NewYork...+PhishFood. Mmm!

Igår var jag på studentskiva igen men den här gången på Clustret vid Södermälarstrand. Det var min vän Mimmi som dagen till ära firades, och hennes vänner också, och det var mycket folk, mycket dans men inte så bra DJ. Jag och Sara drog faktiskt hem tidigt, vilket var skönt eftersom jag inte alls är trött idag, medan Ida och Felli stannade kvar och hur länge det vet bara dem.

Nej, nu måste jag gå hemifrån om jag ska hinna till skolan. Det är ju Valborg idag så förhoppningsvis hittar jag på något najs ikväll, som inte involverar fjortisfylla på smuggelsprit i Älvsjö, och hinner kanske också förbi Kungsan en sväng å fotar lite körsbärsträd (för övrigt svårt ord att uttala). Hej så länge :)

(Bara några random bilder från mitten av 2007, ni som inte är med är absolut lika mycket älskade men jag hade bara inte tid att kolla igenom alla bilder)

Jag har tänkt mera på det där med tiden som flyger iväg. Jag antar att jag som alla andra ungdomar mycket tänker på saker som hänt i livet och grubblar och blir nostalgisk. Jag kan inte avgöra om det är positivt eller negativt att göra det. Grubbla alltstå. Jag antar att det inte kan vara alltför bra eftersom man borde leva i nuet och allt det där. Trots det så gör jag inte det eftersom jag har svårt att smälta nuet medan det pågår. Kan bero på att min hjärna genomarbetar saker långsammare än andra och därmed sackar jag efter med tiden. Kan bero på att det känns viktigare att tänka tillbaka på saker som hänt och som betytt något snarare än att leva i den beiga nutiden. Oftast tänker jag tillbaka på allt det där som inte finns längre, alla de där stunderna som vi hade och allting vi gjorde som inte längre är. Vänner flyttar, bryter upp, skaffar nya vänner och försvinner. Jag vet att det är normalt men gör det saker och ting mindre smärtsamt? Svårt att säga. Lite kanske. Men å andra sidan så betyder det att det kommer att hända igen. Och igen och igen. Det är sorgligt eftersom jag tänker tillbaka på alla de tiderna som positiva (har raderat ut allt negativt som inte är värt att minnas) och då är det ju jobbigare om nuet inte känns likadant. Men vad hjälper det att grubbla? Inget. Och ändå gör jag det. Tänker tillbaka medan tiden flyger iväg.

Och visst är vi små? På bilderna; Jag på första, Kelly på andra, Fia på tredje och Ida, Lisa och Milla på sista.

Det är märkligt hur tiden går så fort. I morse klev jag utanför dörren i en kofta och jesussandaler och det var behagligt. Jag frös inte utan snarare var det något varmt. Hur kommer det sig att det känns som om det nyss var vinter? Som om det bara var någon dag sedan jag hade varma vinterstövlar och tjock jacka och ändå frös när jag gick till skolan. Det var ju alldeles nyss jag fyllde arton, första mars, och nu är det plötsligt maj på fredag. Men det var ju nyligen vi hade jullov och firade nyår! Var har all tid tagit vägen? För inte så länge sedan var det ju snart dags för årets skolstart efter en underbar sommar och nu stundar skolavslutningen om bara några veckor. Det känns oroväckande att allting bara försvinner iväg. Som om jag inte är på samma våglängd, samma frekvens som tiden självt. Som om jag missade någon inställning någonstans och att det är därför jag inte hänger med. Gjorde jag det? Saknar jag något fundamentalt? Svårt för mig att svara på med det känns i vilket fall som om tiden rinner iväg och jag inte riktigt kan hålla samma tempo. Är det någon som förstår vad jag syftar på?

Okej, nu har jag skjutit upp mitt uppsattsskrivande länge nog. Jag borde skämmas. Så vi lämnar diskussionen där.

Ibland är det svårt att finna inspiration. Nej, det är inte sant. Ibland är det däremot svårt att få allt det man har i sitt huvud på pränt. I mitt huvud känns det ofta så; att hur djupt och vackert allting må vara i mitt huvud så smutsas det ned och förvrängs så fort jag snuddar pennan vid pappret. Varför kan det inte få behålla sin glans så att andra kan se den och förstå hur allting egentligen är?
   Det var djupt men jag känner mig lite frustrerad eftersom jag hade en novellidé som kunde blivit bra men när jag skrev så blev allting bara... värdelöst. Och så ska jag komma till min lektion med den imorgon och känna att jag kan presentera den för andra och få feed-back på den! Det här fungerar inte. Vad ska jag göra? Varför kan inte allting få behålla sin glans? Jag behöver glansen nu, behöver den verkligen. Vad ska jag göra?

Idag var det ju grymt väder så jag satte mig på balkongen för att få lite sol på mina vinterbleka ben samtidigt som jag läste lite i min engelskabok vi har fått i läxa. "The kite runner" heter den och ni har säkert läst den men jag måste säga att jag verkligen gillar den och när jag satt där i solen kunde jag nästan känna den brännande solen från Afghanistan. Nästan. Annars har den här dagen, hittils, varit mindre mysig eftersom jag har pluggat och skrivit uppsatser och varit en duktig flicka. Extra duktig också eftersom jag gick ut och sprang i morse i det underbara vädret - pluggade faktiskt bättre efter det. Jag har alltså gott samvete och kan därför sitta här framför datorn utan vånda över att jag inte är utomhus.

Senare ikväll ska jag till en tjej i klassen som bor i Haninge och som ska ha en middag och väl där ska vi hjälpa en annan kompis att spela in lite kortfilmer om raggningsrepliker till hennes skolprojekt. Det är långt till Haninge men det är det värt :)

Jusste, sista bilen är en affisch jag fick av Fia som är superfin och passar perfekt in i mitt rum <3

Min älskade fransyska Fia, som jag skrev om tidigare, är tillbaka i Sverige nu så det samlades lite tjejer för att grilla, snacka skit och mysa på hennes altan. Bilderna är alla tagna där eller innan:)

Ja, jag skulle iväg på tjejmiddag på kvällen och ville göra något nytt så jag testade en ny frisyr :)
Och eftersom alla verkar ha fått dille på att fota droppar så testade jag också. Gick inget vidare, haha, med mitt objektiv. Men... Äsch! :P

Hej, igen. Blev ett litet hopp emellan uppdateringarna där eftersom jag har haft en hel del plugg och faktiskt inte kunnat sitta vid datorn alls. Men nu hade jag lite tid innan jag blir tvungen att sticka iväg till, hör och häpna, scouterna. Det jag loggade in för att säga är jag jag har fått veta nu i veckan att min kära vän Fia tillfälligt kommit hem från sina studier i Frankrike och det är delvis henne jag ska träffa ikväll. Vilket ska bli jättekul!
   Det är lustigt det där med att folk reser bort av olika anledningar och stannar borta länge. Man kan ju tro att när denne kommer hem igen så är mycket emellan varandra förändrat eftersom så mycket har hänt medan personen i fråga var borta. Men jag har snarare märkt att man faktiskt tar vid precis där man lämnade av och jag känner snarare att jag kommit närmare Fia eftersom jag verkligen tagit mig tid att mejla och hålla kontakten. Självklart vore det bästa att hon var hemma i Sverige med mig men det fungerar förvånadsvärt bra på distans också. Har ju visserligen förståelse att förhållanden inte fungerar på samma sätt men det beror ju också på att man har en annan slags kontakt då.
 
Okej, nu måste jag verkligen gå men ni får ha det så bra och jag slänger in två bilder på mig för er att... Skratta åt? Oavsett, hejdå!

Jag satt och pluggade så länge igår att jag plötsligt märkte att det snart var dags för middag och jag hade ännu inte gått utanför dörren. Bestämt grabbade jag tag i kameran, för att ha en ursäkt eftersom jag känner mig nervös av att bara vandra omkring planlöst, och gick ut. Resultatet blev en dokumentation av floran där jag bor. Haha, jag fotade lite växter alltså :P
   Kanske även är värt att nämnas att det är i sådana lägen som då som jag känner att jag nog skulle behöva något bättre objektiv (tele med makrofunktion eller fast med kort närgräns), närbildsfilter eller mellanringar. Jag vet bara inte riktigt vad jag ska satsa på. Någon som har något förslag?

Var på Diselverkstaden i Sickla igår eftersom mina kompisar spelar i ett band som gått vidare i Rockkarusellens Stockholmsfinal. Det var mycket folk, mycket ös och mycket musik. De var jätteduktiga som vanligt men vi gick efter att de spelat så vi fick aldrig veta hur det gick för dem. Förräns jag kom hem och fick ett sms där det stod att de vunnit! Jag blev så glad av att höra det! Nu ska de spela i riksfinalen och det bandet som vinner, tror jag, får spela på Arvikafestivalen.
   Dock dog min kamera efter bara första låten så jag fick inte speciellt bra bilden men någon kan jag ju alltid bjuda på. Dagen idag kommer annars att spenderas med att skriva en psykologiuppsats, en filosofiuppsats och plugga inför det stundande psykologiprovet. Känns ju sådär lagom kul... Speciellt eftersom filosofi inte direkt är mitt starka ämne och jag vet att det hänger på den här uppgiften om jag ska lyckas få MVG eller inte. Frustrerande, minst sagt.

Kände plötsligt jättemycket för att fotografera mina katter så då gjorde jag det :)

Om ni också vill göra en egen font så klicka här och följ instruktionerna så löser de resten. Måste säga att det var väldigt smidigt och snabbt fixat. Tack!

Idag fick jag reda på att alla läroverken som ingår i Läroverksfejden, dvs. Norra Real, Kungsholmen, Östra Real och Södra Latin - såklart! - har utsett tre kandidater per skola som skulle tävla i Jeopardy på Norra Real idag. Många från min skola gick dit som supporters och däribland jag och åh, så många från andra skolor. Stämmningen var på topp, alla hejade på sin skolan och buade ut de andras och efter en mycket dramatisk final knep Södra Latin vinsten. Första deltävlingen avklarad och vi är ett steg närmare att få reda på vilket läroverk som egentligen är det bästa.

Det jag reflekterade över såhär i efterhand är att jag som just nu studerar socialpsykologi inte kan hjälpa att notera att det krävs en tävling, en händelse, för att skolan ska enas, binda samman gruppen, och ha styrkan att gå emot de andra. Att folkmassan som Södra Latin vanligtvis är plötslig blev en enad grupp. Varför är det egentligen nödvändigt att konkurrens måste finnas för att det ska kunna ske? Kan inte skolan bara vara som vanligt med elever vandrar omkring i korridorerna, med sina böcker och pennskrin, och ändå ha den där starka gemenskapen? Jag tror inte att det är möjligt för då har alla olika mål, motiv och ambitioner men om allas mål plötsligt enas till ett (att vinna över de andra skolorna) blir också folkmassan en starkt sammanhållen grupp.
   Det här känns kanske såhär på torsdagseftermiddagen som en onödigt djup tanke men jag kan inte hjälpas att fascineras av den. Vad tycker och tror ni om det jag sagt? Går det att ena skolan/gruppen utan konkurrens?

Provet gick för övrigt ganska okej - tror jag - men det var lite svårt emellanåt och den fria texten vi skulle skriva blev ju sannerligen... intressant. Och ni kanske undrar hur studentskivan var? Den var jätterolig men det var inte lika roligt att bara sova fem timmar i natt. Trots det mår jag faktiskt oförskämt bra!

Nu är det snart dags. Här sitter man innan skolan och försöker plugga in de sista oregelbundna verbböjningarna och ännu en gång gå igenom alla de där reglerna då man ska använda konjunktiv istället för infinitiv. Det är snart dags för nationella proven i spanska steg 4. Tre långa timmar kommer jag att sitta med provet och jag måste säga att jag inte känner att det är något jag ser fram emot.

Ikväll ska jag dock på studentskiva så det får bli min tröst ifall det går dåligt eller mitt firande om det faktiskt går bra. Jag hoppas på det senare! Önska mig lycka till.

Ja, om ni inte redan har märkt det så har jag både ny design och ny blogg! Det var egentligen inget fel på min blogspot-blogg mer än att jag kände att jag där inte hade samma kreativa frihet att kunna skapa egna layouter som jag har på blogg.se. Det gjorde att jag bytte hit och har fixat med den här bloggen ett tag nu för att allting ska fungera och vara i ordning. Min gamla blogg kommer att finnas kvar av sentimentala skäl så om ni någon gång får för er att läsa gamla inlägg så är det där ni ska kolla. För övrigt tycker jag att ni välkomnar mig hit så blir nog allting bra till slut :)
Jusste! Glöm inte att även adressen är lite ändrad (av diverse orsaker) så nu är det http://thesumofalltears.blogg.se. Det var nog allt!

Var på en promenad med Felicia igår. Pandapromenad om man får säga så. Våren är snart här på riktigt. På något sätt känns det bra inombords. Som om den där blomman faktiskt börjar bryta igenom asfalten.

Kamerahus: Nikon D40
Är väldigt nöjd med min kamera. Stod och valde mellan den här, D40x och 400D men i slutändan blev det Nikon eftersom den kändes mycket bättre i handen än vad Canon gjorde. Valet mellan D40 och D40x var lätt - varför pröjsa, då, 2000 kr till för 4 megapixel? Jag ska inte göra några stora förstoringar. Kameran har 6.0 megapixlar, kan tyckas lite i dagens pixel-hets, men är extremt lätt och systemet är pedagogiskt.


Objektiv:



Nikon 18-55/3.5-5.6 G ED DX AF-S
Kitobjektivet som fungerar superbra. Tar skarpa bilder och tack vare zoomen kan man ta allt från close-up's till landskapsfoton. Bilderna får bra färgåtergivning och objektivet är det ända jag behövt hittils då det är så pass mångsidigt.




Nikon Nikkor 28/2.8 Ai
Det här är ett gammalt objektiv som jag fick utav min pappa som han själv använt till någon gammal kamera som han hade. Jag har inte använt det så mycket men det jag märker är att det är ett toppenobjektiv med exterm skärpa och suveränt ljus även i mörka miljöer. Det enda negativa jag kan hitta är att det bara fungerar i manuellt läge med min kamera fast då kan man å andra sidan lära sig en hel del. Ska definitivt jobba mer med det här objektivet.

Kompletterar nog snart med en 50mm f/1,8 så att jag kan ta massa fina porträttbilder med nice bokeh :)

Filter:

Närbildslinsfilter
Jag har inte exakt de på bilden men jag har fyra stycken närbildsfilter (även kallade close-up-filter) med förstoringsgrad +1, +2, +4 och +10. De fungerar hur bra som helst och kan även skruvas ihop för att skapa ett +17-filter. Ger en extrem makrokänsla och förkortar närgränsen så att jag kan krypa ruggit nära med kameran. Mitt +10-filter sitter alltid påskruvat på kameran så att jag aldrig missar ett makroögonblick. Kan tycka att de ger bilder som blir lite suddigare mot kanterna men jag tycker att det bara förstärker effekten. Var verkligen ett superköp och eftersom de bara kostar någon hundring borde alla införskaffa sig detta - om man gillar makrofotografering vill säga. Se kategorin "macro" där många av mina bilder där jag använt detta filter finns.

Stativ:

Hama Star 61
Ett extremt basic stativ som jag köpte för en billig peng i Spanien. Fungerar dock precis som det ska och det finns ingenting jag saknar. Stativet har vattenpass, justerbara ben, justerbart huvud och reglebar höjd (max: 150). Suveränt!

Väska:

Crumpler Pretty Boy
Följde med som ett paketerbjudande då jag köpte kameran och är allt jag kan tänkas önska mig. Man får plats med kameran och två objektiv. Dessutom har den en ytterficka där minneskort, mobil, nycklar - you name it! kan ligga.


Nästa köp: Diana-objektiv med adapter!

Tänkte att alla kanske inte förstår sig på RSS så om ni ändå vill följa bloggen så kan ni bli medlemmar på bloglovin.com och börja följa den där. Eller bara klicka här :)