Okej, jag kan inte säga alltför mycket om filmen, i risk för att avslöja något, förutom att jag inte håller med alla fjantiga, sågande recensenter som endast ger högt betyg till det svåra och oförståbara och oh-så-kulturella. Jag gillade verkligen filmen och de följde boken riktigt bra. Jag är impad. Men sen, alla dessa sexiga män utan tröja som svischar förbi på bioduken stup i kvarten. De borde installera syrgastuber bredvid säterna och ha ambulanspersonal redo då flickorna börjar svimma. Alla vet ju redan att Edward/Rob Pattinson är snygg men Jacob/Taylor Lautner..? Jag har promotat detta förut och förut men det tåls att sägas igen. Den magen, ryggen..! Man kan förstå att han är fett stolt över att ha biffat upp sig 14 (?) kilo. SOS, kvinnor i nöd! Nåväl, (ja, jag sa det igen) jag måste se den igen!!!

Det är alltid kul att ställa upp i diverse tävlingar och för ett tag sedan var jag ju med i Moderskeppets Hösttävling. Nu är den avslutad och jag vann inte men de är så snälla att de la upp bilderna som deltog på en hemsida, här, och länkade till min och några andras bloggar som nämnt tävlingen. Det var ett lyckopiller :)

Underbaraste bloggerskan Emma hade gjort en jättefin lista över låtarna i hennes liv och jag blev så himla pepp på att göra en likadan så jag snodde bara konceptet rakt av och här nedan ser ni låtarna i mitt liv. Listan är dock inte perfekt eftersom det är svårt att stolpa upp sitt liv såhär och dessutom komma på låtar för att ens kunna genomföra det. Den handlar heller inte om de låtarna jag tycker bäst om utan de som bäst passade in på beskrivningarna - se då inte detta som en "dethärlyssnarjagpå"-lista. Då blir det lite knas. Men kommentera gärna och gör en egen så jag får se erat livs låtar.

En låt som:
...har gjort mig glad: The Killers - Mr. Brightside
...har gjort mig ledsen: Imogen Heap - Speeding Cars
...jag vill dansa till: Flashdance - She's a Maniac
...jag vill dansa ännu mer till: MGMT - Kids
...lugnar ner mig: Death Cab for Cutie - I Will Follow You Into the Dark
...jag lyssnar på för att bli pepp: Thin Lizzy - The Boys Are Back in Town
...lätt fastnar i min hjärna: Rainbow - I Surrender
...måste upplevas: Thåström - Alla Vill till Himmelen
...påminner om kärlek: Håkan Hellström - För Sent för Edelweiss
...påminner om gamla tider: Melody Club - Fever Fever
...påminner om sorg: Terry Jacks (Cat Stevens?) - Seasons in the Sun
...jag lyssnar väldigt mycket på just nu: Muse - The Resistance
...är väldigt, väldigt bra: Paramore - Decode
...lyssnas på i ilska: Rihanna - Disturbia ... eller något annat. Det var svårt, okej?
...jag lyssnar på när jag är kreativ: Journey - Don't Stop Believin' ... eller vad som helst faktiskt.
...påminner om sommardagar: Madonna - La Isla Bonita
...påminner om vintern: Melody Club - Winterland
...påminner om en bra film: Moulin Rouge - El Tango de Roxanne (Moulin Rouge) och Terence Jay - One Blood (Green Street Hooligans)
...påminner om staden jag tycker om: Yann Tiersen - La Valse D'Amélie
...jag lyssnade på när jag var 13: Pink - Get This Party Started
...jag lyssnade på när jag var 15: Kent - Beskyddaren
...jag lyssnade på när jag var 17 (i vintras alltså...): Mötley Crüe - Home Sweet Home
...jag lyssnar på just precis nu: Carolina Liar - I'm Not Over

Ang. en låt från en film hade jag så himla svårt att välja eftersom jag har sett så många bra filmer och jag kunde helt enkelt inte bara välja en!

Som några av er säkert vet, och andra inte, så älskar jag tv-serien "How I Met Your Mother". Det är en sjukt rolig serie som jag skulle kunna referera till som nya-Vänner. Till er som inte sett den: Jag är avundsjuk på att ni har så mycket roligt framför er så se den nu så slipper jag fortsätta vara lika avis. Men det var inte det jag skulle säga, egentligen.
Det finns nämligen en annan aspekt som gör att jag älskar serien så mycket och det är alla hemsidor de hittar på. Det är nämligen så att om en hemsida nämns i serien så är det stor chans att den finns i verkligheten. Bara att manusförfattarna lagt ner så mycket tid på serien som att skapa en massa virituella (och helknasiga) hemsidor om karaktärerna gör att jag känner mig än mer engagerad i serien i sig. Nedan är ett urval av dessa sajter. De som egentligen inte är relevanta för handlingen i serien har jag skrivit lite kort vad de handlar om men de som faktiskt har anknytning till händelseförloppet låter jag stå oomnämnda och det är upp till er att klicka er in på dem.

1. Swarley - Handlar om när Ted och Marshall börjar kalla Barney för Swarley och gör en hemsida om honom bara för att jävlas.
2. TedMosbyIsAJerk - Ett "onenightstand" till Barney gör denna sida efter att han presenterat sig som Ted Mosby och inte varit så snäll mot henne
3. TedMosbyIsNotAJerk - En motreaktionssida som Ted skapar men, om jag minns rätt, säger att någon annan gjort
4. (klicka för att titta) - SPOILER - Varning om du inte sett säsong 2
5. GuyForcesHisWifeToDressInAGarbageBagForTheNextThreeYears - SPOILER - Hemsidan i sig är inte en spoiler men beskrivningen av varför den finns refererar till säsong 3
6. Barney's Video Resume - Barney berättar om hur man egentligen ska göra ett CV för Robin och visar då sitt som uppenbarligen ska ha gett honom massor av jobb
7. Mysterious DrX - Från Ted's college-tid då han kallade sig för detta och hade en "piratradio" som ingen brydde sig om
8. TheWedding Bride-Movie - En film som nämns som en stor hit i filmen - vi får väl se i mars 2010 om det blir så!
9. (klicka för att titta) - SPOILER - Varning om du inte sett säsong 5

Det häftigaste någonsin hände precis. Jag kom hem från skolan och kollade lite bloggar, som vanligt, och helt plötsligt dyker ett inlägg upp på Elins blogg om att biljetter precis släppts till Twilight/New Moon-kvällen. För er som inte vet vad det är så är det så att nya filmen i Twilight-serien har premiär den 20:e november och därmed har SF fixat en helkväll med start den 19:e med första filmen och precis vid midnatt slås andra filmen på (med lite tävlingar och sånt mellan filmerna). Jag går i vilket fall in på SF, i fullständig eufori och panik över att biljetterna kanske är slut, och ser att några biljetter finns kvar men NEJ, bara längst ut och singelbiljetter kvar i innerstadsbiograferna. Till min räddning ser jag att Heron har biljetter också så jag går in och ser BAM: fyra biljetter kvar, ganska bra i mitten och inte på kanten. Panik! Vad ska jag göra?! Jag sms:ar i panik till de fyra första jag kan komma på som pratat om Twilight nyligen och får tillbaka aningen förrvirrade men positiva svar (samtidigt som jag har ångest över att bokningstiden går ut efter två minuter och då kan någon ha snott platserna). Jag trixar snabbt som attan med min bank och får fram pengar till att betala allas biljetter och - det är bokat! Jag kan knappt tro det. Det är såååå häftigt. Fatta att vi kommer att typ vara bland de första i Sverige och världen som får de filmen. Jag är i extas. Det är heeelt sjukt!! Jag struntar fullständigt i att vi har skolan dagen efter - det här är lycka!!!! Å, låt dagen komma snart så att jag får gå!!!

I natt hände det igen. Jag låg och läste lite på kvällen, såsom jag alltid gör, och började känna mig lite trött så jag lade ifrån mig boken och tänkte att jag bara skulle blunda lite. Plötsligt ryckte jag till och vad hände då? Jo, klockan var kvart i sju och jag var tvungen att gå upp. Det här börjar verkligen gå mig på nerverna. Mina drömmar och min sömn tycks ha blivit stulna av några slags drömtjuvar de senaste nätterna. Jag har en teori om att de smyger in något i boken som gör mig trött och sen när jag blunder springer de in i mitt öra och tar hela min sömn ifrån mig. Det är inte rättvist och jag är nära en nervsammanbrott. Så, snälla drömtjuvar. Om ni läser det här så snälla, stjäl inte min sömn i natt igen. Det är allt jag ber om. Tack.

Ikväll var många Idoler bra, enligt mig, men tyvärr lyckades ju inte, som ni vet, Karolina hålla sig ovanför ytan. Snygg styling hjälper visst inte alltid och trots att jag egentligen tror att Karolina verkligen kan göra bra ifrån sig och sjunga riktigt bra (som typ alla gånger tidigare) så var det inte hennes kväll. Jag har en teori om varför. Som vi såg i programmet såg fick alla Idoler uppiffningar och i Karolinas fall gällde det en klippning utav hennes galet långa hår. Kan det inte vara så att Karolina är en återuppståndelse av den bibliska Samson? Ni vet, han vars styrka sitter i håret och när det klipps så blir han en vanlig dödlig igen? Jag tror det och bevisen pekar mot det: före klippet - bra Karolina, efter klippet - dålig Karolina. Så hon kan ju faktiskt trösta sig med att det inte var hennes fel att hon åkte ut utan frisörens. Eller?

Som jag berättade tidigare så har jag haft en massa sömnproblem och det här hände igår.
Jag sov och drömde en dröm där jag sov, intelligent, och i drömmen så vaknade jag med ett ryck för jag insåg att klockan var halv tolv på dagen och jag var tvungen att gå till skolan nu. Jag irrade omkring och var yrvaken då telefonen plötsligt ringde. I andra änden var det en kvinnoröst som bad mig lugna ned mig för att sedan berätta för mig att klockan bara var halv tolv på natten och att jag därmed kunde gå och lägga mig och sova tolv timmar till. Lycka! Jag gick tillbaka till sängen och precis då jag krypit ned och burrat ihop mig under täcket hördes ett pipande ljud. Jag slog upp ögonen i verkligheten; väckarklockan skrek nu på mig på riktigt och sa till mig att jag måste gå upp nununu för att hinna till skolan. Till en början trodde jag att jag fortfarande drömde och då jag tittade ut genom fönstret var det alldeles svart. En förhoppning om att min klocka gick fel började ta form men då jag gick runt i lägenheten insåg jag att det  nog inte var fallet för då skulle alla klockor i huset göra det. Suck. Det var bara att börja göra sig i ordning. Men läget är ohållbart. Jag orkar inte det här mer!!

(Men i natt fick jag världens härligaste sömn för första gången på länge! Jag vaknade några gånger på morgonen; först en gång och insåg att jag kunde sova två timmar till och sedan ytterligare en gång till då jag fick sova en halvtimme extra. Jag vaknade i stort sett utvilad, det kan ju också bero på att jag gick upp halv nio, och nu känns det bra igen. Må detta hålla i sig!)

Jag visste att det skulle hända inom en snar framtid; skolan försöker döda oss på riktigt! Ibland tror jag knappt att det är sant att det faktiskt är så mycket men såklart är det det. Det har faktiskt börjat påverka min sömn på ett väldigt märkligt sätt. Vissa får ju svårt att sova då de blir stressade - jag verkar fungera tvärt om. De senaste veckorna har jag somnat på en gång och inte vaknat en enda gång under natten (brukar göra det, iaf vakna till och vända mig om och somna om) innan klockan ringer. Det låter kanske som något positivt men jag tycker om att vakna tidigt och inse att jag kan sova i två timmar till, det är lugnande. Nu har jag snarare vaknat av klockan, men inte insett det, och trott att jag får fortsätta sova - och såklart blivit deprimerad då det visat sig inte vara fallet. Suck, men vad ska man göra?
Jag är också ledsen att jag inte laddar upp så mycket bilder men jag har helt enkelt inte tid att fota lika mycket längre - och tro mig, jag sörjer också. Ska dock försöka bättra mig.

Idag fick vi veta att vi senast på onsdag måste lämna in ett brev med en utförlig beskrivning av oss själva och våra liv, på spanska såklart, för att kunna delta i utbytet till Bilbao som jag ska åka på i april (och de kommer hit i februari). Det känns lite märkligt att stolpa upp sitt liv på det där sättet och observera det som en utomstående åskådare skulle göra. Vad ska de tycka om mig? Låter jag tråkig? Vad har jag för liv egentligen? Jag hoppas bara att de väljer ut en schysst spanjorska åt mig som jag kommer bra överrens med så att jag kommer att få två roliga veckor med henne. Men, hur illa kan det bli? He. He. Men det ska bli grymt kul och spännande att åka dit och bo hos en spansk familj - jag hoppas jag lär mig mycket. Nå, nu är brevet nästan klart och jag ska återgå till att plugga franska och spanska inför proven i veckan. C'est la vie!

Det var visst kanelbullens dag igår. Jag gillar att vi har helgdagar som verkligen inte betyder någonting men som på ett sätt känns mycket mer värda än ex. annandag pingst. Det är ju lite mysigt att få största undanflykten för att plötsligt trycka i sig massor av härligt varma kanelbullar. Självklart glömde jag dock bort hela firandet, dock, men min kära mormor kom över med ett helt gäng rykande färska bullar så nog fick jag min beskärda del trots allt. Sen bjöd Kelly över mig på bullmys men förvirrad som jag är, och osäker på om hon var allvarlig, glömde jag bort alltihopa (igen). Nåväl, får väl klara mig ändå. Bilden nedan är förresten världens äldsta mobilbild på hur de berömda Södrabullarna såg ut en gång i tiden då de dessutom kostade fem pix - något man bara kan drömma om nU (ska vi skylla på lågkonjunkturen?).

Man tänker väldigt mycket då man är ute och springer, i alla fall jag. Med varje steg hinner tusen olika tankar fara igenom medvetandet och antingen få fäste eller bara glida vidare. Vissa tycker om att springa på landet med endast naturen som bakgrundsljud, andra i staden med trafiken och vissa varsomhelst bara det finns musik i öronen. Jag tillhör kategori tre (även om jag helst springer någonstans nära naturen, utan en massa människor). Jag klarar inte av att ens tänka tanken att ge mig ut på en löparrunda utan min iPod. Dels för att jag måste ta mellantider och sånt med den men mest för, såklart, musikens skull.
Jag lyssnade nyligen på en låt av Carolina Liar som heter "Last Night" där de sjunger "Did you follow me home 'cause you're scared of the dark?". Det må vara hänt att jag i mina dar varit rätt så rejält mörkrädd men det jag lider av mest just nu är rädslan för tystnaden. Det är något i den som skrämmer mig, som säger mig att något kanske inte står rätt till - är det inte lite för tyst just nu? I tystnaden kan ljud fortplanta sig som jag inte vet var de kommer ifrån (likställt med syner i mörkret) och det är också därför jag motverkar att det ska hända. Så jag omger mig ständigt av musik: då jag kommer hem från skolan åker radion eller Spotify på och på promenaden iPoden. Missförstå mig inte - jag tycker om att vara i naturen utan iPoden eftersom där är det inte riktigt tyst och det är just tystnaden jag inte uppskattar.
Men det kan bli jobbigt också. Ibland vånadas jag inför löparrundan just för att jag känner mig övermätt på min musik, jag har hört den tusen åter tusen gånger förr och jag känner någonting ganska likt en spykänsla av att tänka på att lyssna på den mer. Men mestadels går det över och allt är bättre än tystnaden. Eller vad säger ni?
Gud, vad mycket jag uppenbarligen tänkte på under joggningen idag - ett helt inlägg blev det. Får se vilka tankar som fastnar nästa gång...

Måste säga att det var en väldig tur att jag drabbades av plötslig vinteroptimism igår för om jag inte hade gjort det hade det varit en jobbig dag idag. Sjutton vad kallt det var! När jag vaknade vid halv åtta stod termometern på ynkliga fyra grader och jag bestämde mig bums för att ta på mig höstjackan för första gången (den är fin så det var i vilket fall positivt).
Kan inte fatta att det blivit kallt så fort, nyss huttrade jag om det bara var tjugo grader ute. Varför, å varför klagade jag då? Lovar att det är vädergudarna som straffar mig nu. "Haha" skrattar dem där uppe någonstans ovanför stratosfären "Du tror att det var kallt då men vänta bara, flicka lilla, så ska du få omdefiniera vad kyla är!" Brr. Vad blir det härnäst? Snöfall i oktober? Jusste, jag skulle ju vara positiv. Det blir nog bra till slut...

Jag vet att jag hela tiden klagar på att det blir mörkare men jag mår inte alltid över det. Jag är konstant ambivalent (och kanske också konstant melankolisk) och kollade precis lite på bilder från Idreresan -07 och det är ju lite mysigt med snö och skidor. Det måste jag erkänna.
Det perfekta året skulle enligt mig bestå av sex månader kanonvarm sommar med solsken (inte massa regn!), två månader höst med kylig luft (men inget regn, återigen) och rödguloranga löv, två månader med smällkall vinter och jättemycket gnistrande snö och därefter vår i två månader utan slask och bara massa blommor. Å, vad underbart det vore!

Det här är ångest; komma hem från skolan klockan arton, äta lite mat, plugga latin, tänka att man kanske borde hinna ut och springa innan idol kl 20.00 och bara snabbt gå in på Facebook (läs: FarmVille) för att se om något hänt och mötas av bilden nedan. AH! Nu krackelerar hela mitt schema! Vad göra; ut och springa och växterna dör eller skörda och inte hinna ut och springa (eller skriva blogginlägg och inte hinna göra något)? Suck...

Update: Eller så ber man sin supersöta jättesnälla lillasyster att skörda medan man sticker ut och springer. Tack! :)

Om man ser året som en enda dag är inte hösten då tiden precis innan solen går ned igen? För mig är hösten just sådan. Den är rodnadsröd, gammelguldsgul, paprikaorange och trädstamsbrun. Som en lång solnedgång innan vinterns mörker tar vid och dränker alla färger till en grå massa - precis som färgseendet i mörker. Nu är vi framme vid solnedgången efter en kort dag, som i nordligaste norden, och vi har inget att se fram emot förutom månader av kyla. Man ska väl inte vara dyster men det är svårt när natten är så mörk och så lång utan hopp om ljus. Fast det är klart, det finns ju en midnattsol ett tag då snön precis lagt sig och gjort natten lite lättare att stå ut med. Det är klart att jag älskar dagen bäst av allt och säger att jag skulle vilja ha den jämt men skulle det inte bli jobbigt i längden att aldrig få sova? Säkert. Och nu är det dags för solen att gå ned så gläd er åt ljuset ni har kvar för snart är det långt till det syns igen.


(Förlåt att jag skriver så mycket om hösten men det är svårt att låta bli när jag räds den så)

Ännu en helg är över. Ännu en skolvecka väntar. Sommaren känns mer avlägsen varje dag. Det är som om den aldrig varit, som om det bara var en dröm. Ett ögonblick av grönska innan det försvann igen. Jag har svårt att vänja mig vid de korta, kalla och regninga somrarna och de långa, mörka höstarna och vintrarna vi har här. Jag borde bo någonstans där det är riktigt långa, varma och soliga somrar med ljumma höstar, kyliga men korta vintrar och blomstrande vårar. Finns den platsen någonstans? Vet ni något så berätta för mig så att jag kan få min dos av solskenslycka. Jag är trött på kylan.