Jag har hittat ett nytt program som jag verkligen gillar; brittiska "A Place in the Sun". På otippade TV8 sänds detta mysiga program mellan halv elva och halv tolv varje vardag. Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar det så mycket men det är något fint i att par med låg budget till slut hittar sina drömhus i solen. Man blir själv sugen på att flytta till utomlands och slå sig till ro i någon liten by - har jag blivit gammal redan? I vilket fall - har du inte sett det så titta lite och dröm dig bort till solen. Eller som Lily Allen sjunger i låten "Who'd Have Known";

   Said tomorrow would be fun
   We can watch A Place In The Sun
   I didn't know where this was going
   When you kissed me

Som några av er nog vet så tog en konstnär kontakt med mig tidigare i våras efter att ha sett några foton av mig på Flickr och ville göra tavlor utav dem. Jag tackade såklart ja, smickrande eller vad?, och det samarbetet har än så länge genererat två skisser - som jag nog lagt upp tidigare(?)
   Jag mejlade dock honom nyligen och frågade hur det gick och han berättade då att skisserna ska bli tavlor snart och att han skulle göra fler skisser men framför allt så sa han att han skulle ha någon stor utställning i november och mars och att en av skisserna på mig skulle vara med i dem. Fattar ni - jag på en konstutsällning där folk går omkring och tittar och hmmm:ar och kommenterar och nickar och....(!) Helt bissart! Dessutom visade han mig den här sidan där han säljer en skiss av en av mina bilder (jag har själv stora, digitala kopior och han har lovat att skicka mig prints utav dem så snart som möjligt). Så nu kan folk inte bara titta på mig utan köpa mig också. 300 dollar är jag visst värd just nu. Alltså, ledsen att det här blev så flummig men det är ju helt sinnessjukt och såååå häftigt!

Förresten, säg till om ni vill att jag ska lägga upp hans bilder så fixar jag det. Nu ska jag snart gå och lägga mig. Godnatt!

Jag är dålig på att skriva här men jag skyller på att de Värmländska skogarna har förtrollat min hjärna och fyllt den med potatisplantor och sommarblomster. Jag har nu varit här uppe i ett par dagar och det har regnat väldigt mycket. Ett tag funderade jag över om det gamla huset skulle glida iväg nedför kullen, mot Klarälven och bli en husbåt (som jag alltid velat bo i. Tänk att bara kunna lämna när man tröttnat och åka till en annan hamn och kalla det sitt hem istället). Men det hände aldrig. Antar att huset är mycket starkare än man kan tro.

Vi har rensat väldigt mycket och åkt med stora lass ned till tippen för att kasta. Utrensningen påminner mig om den i Grimmaldiplan 12 (Familjen Blacks hus) i femte Harry Potter-boken. Men det beror nog mest på att jag har läst både sexan och sjuan på fem dagar och liksom ser Harry Potter i lite allt möjligt. Men det börjar arta sig. Vi var på IKEA i Karlstad igår och handlade massor av gardiner och handdukar och krukor och allt möjligt som vi nu dekorerat med och faktiskt; det börjar arta sig. Men än är det långt kvar och egentligen skulle vi behöva måla om en massa men sånt orkar man ju inte göra nu så vi inreder och kastar och låtsas som om det regnar. Vilket det gör. Igen.

I morse gick jag upp tidigt. Kände mig pepp. Kollade temperaturen, härliga 24 grader (och inte stekande 33 som den tenderat att stå på ett tag). Drack lite närande multivitaminjuice. Startade datorn och mätte upp en ny löparsträcka på Eniro. Allt var perfekt. Lite mer moln än vanligt och lite mindre stekande sol. Då, plötsligt, hör jag det. Stora trummrytmer som slår över husen. Högre för varje gång. Plötsligt ett ljussken och nu låter det som riskorn i ett rör utanför fönstret. Åskan går värre än någonsin tidigare i år och regnet vräker ned. Modfällt lägger jag mina löparplaner på hyllan för idag. Kanske imorrn. Nu ska jag äta en banan och läsa lite. Vad kan man annars göra?

Som jag tidigare sa så kraschade min dator och min lust att fotografera var totalt bortblåst. Men, eftersom jag uppenbarligen är lite teknisk så, jag lyckades skruva ut min hårddisk, rädda allting, omformatera hela datorn för att sedan skruva tillbaka hårddisken igen och föra över alla filerna. Så nu fungerar min dator och allting, utom några program, finns på datorn. Det var svettigt men jag är så stolt över mig själv :)

Men för en liten snabb update på vad som hänt sedan jag kom hem från tågluffen;
   Torsdag: Uppackning och på kvällen träffade jag Fia, Petra, Danni, Milla, Ida, Sara och David vid Långsjön och myste och käkade lite efterrätt
   Fredag: På dagen badade jag i Långsjön med Emil, Jonas, Fia, Danni, Petra och Milla. På kvällen gick jag på bio med alla Abrashgrabbar plus Ida och Sara och såg "Transformers; Rise of the Fallen" som var över förväntan men kanske inte superbra och framförallt väldigt lång. Slutade inte förrän vid 00:00.
   Lördag: Var hemma och solade samt hade familje-musik-kväll med LP-skivor och godis.
   Söndag: På dagen fixade jag med min dator och på kvällen var jag hos Milla med Isak och såg på Twilight samt åt chokladdoppad frukt :)
   Måndag: Jag badade i Saras pool med Fia och Ida och åt vattenmelon och vindruvor tills jag höll på att spricka. Lite senare färgade jag Fellis hår, såg på en halv Harry Potter-film (den femte), cyklade upp och bytte den, eftersom den hackade så mycket att det inte gick att se på den, och cyklade sedan tillbaka och såg klart den
   Tisdag: Badade med Milla och hennes mor plus en familjevän och hans dotter, picknickade i hennes trädgård med glass och varma jordgubbar samt käkade middag där och sedan drog vi till Långsjön med Ida, Fia och Lisa för att bada och grilla godis - men det blev inte av och vi begav oss till Fia för att spela lite sällskapsspel och äta ogrillat godis.

En hel del har jag gjort fast egentligen kanske inte så mycket. Mysigt har det varit i varje fall och det är väl det som räknas :). Och så snart Arvid skickar mig bilderna som jag har på hans dator (massor från tågluffen som jag trodde jag hade på mitt USB-minne men sen kraschade det också - vad är det här?! - så han har min backup) så kan jag börja ladda upp mina bilder från den underbara tågluffen som jag inte kommer att glömma på väldigt, väldigt länge.

Det var min lilla update och förhoppningsvid får ni snart se bilder. På lördag drar jag dock till mitt kära Värmland så  vi får se hur det blir med internet under den tiden. Men så länge :) Puss på er <3<3

Det är bara 35 timmar kvar nu innan jag åker. Jag har dragit upp den plommonfärgade rullväskan från källaren men ännu står den tom. I mitt rum ligger post-it lappar spridda med diverse budskap och lösryckta fraser och ord om saker jag måste komma ihåg. Jag skrev just en packlista och tänkte att jag för en gångs skull inte skulle ha med mig för mycket bara för att ändra den fem minuter senare genom att lägga till tre klänningar, två linnen och två t-shirts. Så jag kommer vara överpackad som vanligt. Svetten bryter nästan ut i pannan då jag tänker på att jag inte får ha med mig mer än femton kilo dit och ännu värre blir det när jag funderar över att varje extrakilo kostar lika mycket som 10 Magnumglassar. Jag lär få svälta mig genom Polen om jag ska komma hem alls. Nu tickar klockan snabbare. Måste börja packa nu skriker den åt mig. Du kan inte skjuta upp det mer, säger den med ett hånleende, det är dags nu. Jag nickar i samförstånd. Om 35 timmar tar jag flygbussen till Skavsta och sedan bär det av mot Östeuropa. Om 35 timmar, 15 bagagekilo och minst 10 magnumglasspengar är jag på resande fot. Önska mig lycka till.

Så, imorgon är det äntligen dags. Efter ett helt års slitgöra med läxor och prov och uppsatser ska man få det man förtjänar; sommarlov. Det är egentligen helt sjukt att det här året, eller snarare de senaste tre åren, har gått så fort. Just i detta ögonblick är min bror på niornas bal men det känns som om det var nyss jag var på väg dit med min skräddarsydda klänning. Det är vrekligen märkligt att tiden går så fort. Det gör mig lite nervös. Nu är det bara ett år kvar och sedan tar jag studenten. Hur har jag blivit så här stor? Jag var ju nyss liten och nu är jag arton, har röstat, går på krogen och står i bostadskö. Kan någon bara trycka på paus en stund så jag hinner komma ikapp? Det är läskigt men jag antar att alla känner så. Att det är normalt. Så jag ska vara normal och gå till skolan imorrn och sen på lördag är det ju tågluff som står på schemat. Gud. Men det ska bli häftigt. Det sista sommarlovet i mitt liv ska bli bra. Önska mig lycka till med betygen och ha ett jäkligt bra sommarlov. Men oroa er inte - jag kommer inte ta sommarlov från bloggen. Vi hörs snart. :)

Hej,
Jag vet att jag suger eftersom jag ännu inte laddat upp bilder från förra helgen men håll tillgodo för de kommer.

Idag var min näst sista skoldag för i år så jag rensade ut skåpet och gick igenom alla gamla papper och block vi haft i år. Det är alltid lite märkligt för man tycker att året har gått så fort och att det ju var alldeles nyss som man satt där förra året och rensade skåpet. Och det sägs ju att tiden går fort när man har roligt så jag måste ha haft väldigt roligt, om än stressigt, i år. Snart är det lov och sen är det bara ett år kvar. Jag var på studentmottagning igår och det får mig verkligen att tänka på att det är så otroligt kort tid kvar innan allting är över. Det ska såklart bli skönt men också läskigt och vemodigt. Allt man varit van vid i nästan hela ens liv kommer att försvinna. Vardagen med att gå upp tidigt, gå till skolan, träffa kompisar och ha lektioner kommer att vara över. Det är konstigt att tänka på det så. Såklart kommer en annan vardag att ta vid men den sociala biten och det att man gör allting för sin egen skull (för sina betyg, för sin framtid osv) kommer att övergå till att göra allting för någon annan (jobba exempelvis). Med största sannolikhet kommer det var många i klassen som jag aldrig mer i mitt liv ser om ett år. Aldrig. Det är en väldigt lång tid. Men än är det ett år kvar och inte läge att ha ångest. Framför mig har jag mitt livs sista sommarlov att se fram emot så jag ska försöka göra det bästa av det. Om en vecka lämnar jag Sverige för att tågluffa i Östeuropa. Det är alltid en början.

Tänkte bara sluta det här melankoliska inlägget med ett klyschigt utdrag från låten "Graduation Song" med Vitamin C;

I keep thinking times will never change
Keep on thinking things will always be the same
But when we leave this year we won't be coming back
No more hanging out cause we're on a different track
And if you got something that you need to say
You better say it right now cause you don't have another day

Något att tänka på kanske? Nu ska jag inte deppa mer utan äta lite kladdkaka. :)

Allt jag vill göra nu är att dricka ett stort, kallt glas med Cola men jag ska försöka hålla mig borta från det och plugga Latin. Som jag brukar skriva att jag ska göra men sällan gör. Måste dock göra det idag eftersom vi har prov imorgon bitti. Usch. Men det är å andra sidan sista provet och sen är det nästan sommarlov. Det ger mig lite ångest eftersom det känns som om jag kommer vara hemma mycket utan några vänner och det är ju sådär lagom kul. Men det är väl mitt fel eftersom jag inte lyckas få ett jobb.Nej, slutklagat. Sommarlov är underbart. Önskar bara att det blir som förra... Fast bättre än så blir det väl inte?

Jag är inte mycket för att prata om mina betyg men igår på Litterär Gestaltning fick vi tillbaka våra egna arbeten och vårt slutbetyg. Hans sa att han inte kunde förstå att jag skrev så bra och sa, jag citerar; "En skribent är född. Sluta inte skriva nu!". Jag blev helt rörd eftersom det här är något jag verkligen bryr mig om, något som ligger varmt om hjärtat. Det känns plötsligt som delar av min framtid klarnar upp. Dimman lättar. Kanske ser jag något där framme. Tänk hur mycket lite beröm kan göra med en människa...

Och, appropå smicker, så kontaktades jag av en kvinna på Flickr idag som frågade mig om hon fick använda en av mina Londonbilder på en framtida fotokarta över London. Självklart sa jag ja så om den kommer vidare till slutvalet av bilder kommer den finnas på internet med mitt namn så att alla som vill kolla upp den delen av London (Notting Hill i det här fallet) kommer att se den. Det känns väldigt häftigt!
   Dessutom kontaktade han som målade en tavla av mig (Alan Burch) mig igen och sade att han börjat måla av ett annat av mina foton så så snart jag får länken lägger jag upp den här. Är så spänd på att se hur den kommer att bli eftersom de andra var så fina!

Det var äntligen dags för volleyboll by night så jag och Milla peppade hemma hos henne med att baka morotskaka och kanel/valnötsbrownies. Sen åt vi jättegod mat, som vanligt hos henne, och löste lite korsord innan det var dags att åka till volleybollen. Tyvärr glömde jag helt bort att fota där men det kan nämnas att allting gick smidigt. Fast inte till en början då vi kommer till hallen och märker att vi bara har ett nät och inga bollar. I panik ringer vi killen som vi hyrde hallen av som cyklar ned och låser upp förrådet. Vi fixar ihop två planer till av badmintonnät och höjdhoppspinnar så att vi får tre planer klara lagom tills det att lagen börjar anlända. Efter det gick det smidigt iaf och vinnarna blev Sollentuna Södra som vi kämpat hårt mot varje år, och vunnit över, så de var välförtjänta vinnare. Sju lag dök iaf upp, mot fyra som vi trodde från början, så vi fick kanske lite pengar på det. Men mest var det mysigt och trevligt och ack så skönt att komma hem efteråt!

Ja, det har ju skrivits mycket om retouchering av foton på senare tid. Det har handlat om det oetiska i att retouchera människor, mestadels kvinnor, på reklampelare till den grad att de ser ut som omänskliga plastdockor och sedan låtsas som om människan i fråga vore född så. Det oetiska ligger i att bilden av idealkvinnan förvrängs och pressen på hur man ska se ut ökar i takt med att unga flickor insjuknar i anorexia.
   Jag ska inte ta upp så mycket av den här debatten just nu men jag tänkte visa hur lätt det är att förändra sitt utseende. Bilderna nedan är lite hafsigt gjorda så ni får inte döma mig alltför hårt. Det jag ville visa var bara hur mycket jag, som inte jobbar som retoucherare, kan ändra med hjälp av photoshop. Bilderna är också väldigt överdrivet retoucherade men det är också bara för att illustrera hur mycket man faktiskt kan ändra. Se och bli... förskräckta?

Före (jag på bilden):



Efter:




Den här är speciellt slarvig och ännu mer extrem. Måste också tillägga att den här bilden retoucherade jag för över ett år sedan medan den ovan är bara typ en månad gammal. Ni kan därmed också se att jag uppenbarligen blivit bättre med tiden och tänk då på dem som jobbar med detta - hur bra lär inte de förändra folk i efter år i branchen?
   Fotot är på salig mor min som jag hoppas godkänner att jag lägger upp den här bilden som hon alltid hävdar är hemsk. Jag tycker hon är vacker på den även om hennes blick är på en annan planet. Oavsett; före:



Efter:

Idag var det dags för sista och avgörande delen i läroverksfejden, läs mer här, och grenen var fotboll. Okej, alla vet att Södra inte har världens bästa lag i motsats till Östra men vi var taggade till tusen. Efter första matchen mot Östra, vi förlorade med 4-1, deppade vi inte ihop utan fortsatte sjunga kampsånger, pepplåtar och... hånande sådana mot de andra skolorna. Vi visste att vi bara kunde förlora tävlingen om Kungsholmen vann och vi kom sist. Så alla hade humöret uppe. Men i mitten av andra matchen, då det redan står två pikébussar med poliser utanför Zinkensdamms IP, så tänder någon från Norra en smällare/raket (Kungsholmen hade redan tidigare blivit tillsagda för att de haft en bengalisk eld) och hela tävlingen blåses av. Alla matcher avbryts. Vi får höra av elevkårsstyrelsen på Södra att vi vunnit publikpriset men det tror jag så mycket jag vill på förräns det är bekräftat. Snopna får vi gå där ifrån i ovisshet om vi har vunnit eller inte. Så vad händer nu?

Äntligen hemma. Det är skönt att sluta tidigt även om jag egentligen borde vara ute och skramla bössor till Operation Dagsverke nu. Antar att en donerad 50-lapp funkar också. Funderar lite på vad jag ska göra eftersom jag blivit så skoltrött och inte orkar plugga längre. Skulle kunna gå ut och ta en fotopromenad för att plåta lite blommor innan alla har blommat över - men det är inte så fint väder. Skulle kunna sätta mig framför TVn och se på "Det levande slottet" från Hayao-boxen jag fick av Kelly men inte hunnit se ännu. Eller så skulle jag faktiskt kunna plugga lite. Kanske kör en kombo. Okej, antar att intresseklubben dör nu men i vilket fall som helst kände jag för att uppdatera. Och lägga upp bilden ovan. Och då måste man ju ha en liten text under. Hej då.

Jag orkar inte mer nu. Jag har ingen lust till någonting längre och så fort jag ska göra något så önskar jag att jag redan gjort det och kommit hem igen. Det spelar ingen roll om det är ett skolarbete som ska in eller om det är en studentskiva. Jag känner bara; snälla låt det här ta slut så jag kan komma hem. Och när jag kommer hem andas jag ut, suckar och tänker; Puh! Det är över!
   Jag vet inte vad det är för fel på mig. Om det är trötthet, depression eller skolångest-relaterat. Men allting känns rätt meningslöst. Missförstå mig inte. Det är inte så att jag inte har roligt det är bara det att det roliga är begränsat och ibland påklistrat. Det känns tungt men förhoppningsvis kan jag vila upp mig lite under sommaren så att jag mår bättre i höst.
   Jag behöver komma bort och iväg och bara glömma allting. Funderar på att åka upp till landstället i Värmland och bara sätta mig på en filt på gräset och se hur lång tid det tar innan jag växer fast. Jag behöver en lång ledighet...

Jag har fotat lite blommor i helgen, som alla andra. Körsbärsträden i Svartlösarondellen, Älvsjö blommar nu och får bli ett substitut för Kungsträdgården som jag inte orkar åka till. Det lite synd bara. Synd att några, antagligen berusade, ungdomar sågat ned ett av körsbärsträden i rondellen. Förut stod tre, vackra träd i en triangel. Balanserade och kompletta. Nu är det bara två stycken i obalans som står där och är ofullständiga. Det är synd. Men två är väl bättre än en som är bättre än noll men sämre än tre. Så jag nöjer mig med körsbärsträden som finns kvar. Och fotar dem. Det är intressant att stå mitt i en rondell och fotografera eftersom alla bilar som åker runt omkring en tittar så konstigt. Jag hör hur de tänker "Men varför står flickan mitt i rondellen? Tänk om någon galning råkar köra igenom den och rakt in i henne. Då blir det ingenting kvar. Vad gör hon där?" Men jag låtsas inte om det utan står kvar där med kameran i handen och fotar blommor som om det inte fanns någonting förutom jag och blommorna. Och bilisterna tänker och åker runt och jag står kvar.
   Det är snart sommar igen. Vart tog förra vägen?

Okej, det här hände faktiskt i söndags så jag antar att jag borde skämmas lite men tiden går ju så fort! (för att referera till tidigare inlägg). Då åt jag iaf frukost i morgonsolen, jag åt mer än bara juice men eftersom yoghurt inte ser så aptitligt ut så avhöll jag mig från att fotografera det. Efter en promenad i skogen med mamma så åkte familjen, minus min bror som fortfarande sov, in till Gamla Stan. Där strosade vi runt lite och tittade i affärer, okej Therese (lillasyster och på bilden ovan) gjorde det, och åt Ben&Jerry's i deras butik där. Jag tog NewYorkSuperFudgeChunk+StrawberryCheesecake och syrran NewYork...+PhishFood. Mmm!

Igår var jag på studentskiva igen men den här gången på Clustret vid Södermälarstrand. Det var min vän Mimmi som dagen till ära firades, och hennes vänner också, och det var mycket folk, mycket dans men inte så bra DJ. Jag och Sara drog faktiskt hem tidigt, vilket var skönt eftersom jag inte alls är trött idag, medan Ida och Felli stannade kvar och hur länge det vet bara dem.

Nej, nu måste jag gå hemifrån om jag ska hinna till skolan. Det är ju Valborg idag så förhoppningsvis hittar jag på något najs ikväll, som inte involverar fjortisfylla på smuggelsprit i Älvsjö, och hinner kanske också förbi Kungsan en sväng å fotar lite körsbärsträd (för övrigt svårt ord att uttala). Hej så länge :)