Internet här uppe verkar fortfarande inte vara starkt nog för att kunna ladda upp bilder men texter verkar fungera bra så jag fortsätter med det.

Idag tänkte familjen ta en liten promenad i skogen och eftersom någon uppenbarligen plöjt en tillfällig väg rakt igenom den, för att gallra lite, så tog vi den. Vi gick ett tag genom frusna lerpölar och tänkte inte så mycket på det och det var då det hände. Plötsligt brakade det till utav bara helvete bredvid oss, i den mörkaste skogen. Tiden saktade ned för att gå i ultrarapid och i mitt huvud hann tusen tankar fara och tusen bilder av älgar/björnar/stora odjur som flyger ut med tänderna vässade hann bildas. Mina ben vek sig under mig och mina knän började skaka okontrollerat. Mitt hjärta slog i 180 någonstans i halsgropen och det pulserade så i öronen att jag knappt hörde någonting förutom min mammas skrik: "Spring!". "Omöjligt" sa någon i mitt huvud för jag kunde inte forma ett ord med mina darrande läppar "Jag kan ju inte ens röra mig - vad är det här för överlevnadsinstinkter?" Mamma vände sig om och började springa lite smått och jag försökte gå framåt på ben som inte ville röra sig vilket resulterade i något slags svajande. Jag hade inte en tanke på var min pappa och min syster befann sig då men efter några sekunder lugnade vi ned oss lite. Pappa undrade vad vi höll på med men eftersom jag fortfarande hade svårt att prata fick mina skallrande knän berätta det jag inte kunde säga. Min hjärna konstaterade dock att vad det än var som lät nyss så sprang det bort från oss. Jag andades ett tag och sen kändes det mycket bättre. Vi gick vidare ett litet tag i skogen men adrenalinet som pumpade i min kropp vill bara att jag skulle springaspringaspringa och aldrig vända mig om. Ett tag senare vände vi tillbaka igen för nu hade vi kommit långt in i skogen. Pappa försökte övertyga oss om att det var någon som sköt något och inte alls ett djur och när vi kommit ut ur skogen kändes monstret där inne väldigt avlägset. Kanske var det ett djur, kanske något annat.
Oavsett var det det räddaste jag varit på länge - bra nu i Halloween-tider antar jag. Vem visste vad som kunde hända i de mörkaste skogarna i norr när man minst anade det.

Woho, jag har internet i skogen!! Tacka vet jag att låna lite från grannarnas trådlösa, vet inte vad jag skulle gjort annars. Jo, pluggat mer som ju var planen... Anywho, fotade faktiskt lite i förrgår (innan vi åkte hit alltså) som jag inte har lagt upp än så det tänkte jag fixa nu - men såklart segar internet sönder så jag kanske försöker lite senare igen. I vilket fall så mår jag bra i skogen förutom att det är så mycket syre i luften att man blir alldeles snurrig i huvudet - var är Stockholmsavgaserna? Men det är nog nyttigt att få lite luft ibland. För övrigt så har vi fått ett av golven i huset uppslipade och tänkte därmed måla väggarna där när vi ändå var igång men då vi började riva den gräsliga tapeten uppenbarade sig en jättefin, blommig tapet från 50-talet (har bilder på det som ni kan få se lite senare). Så nu spånar vi på idéer på hur vi ska kunna behålla så mycket av den som möjligt (allt fungerar inte för den är lite sliten på vissa ställen). Men det var en fin upptäckt som får en att börja undra vad som döljer sig bakom alla andra 70-talstapeter här i huset...

Då har jag packat klart. Det tog ju... tre minuter. Imorrn blir det alltså av att vi åker till Värmland, eller snarare alla utom min bror åker. Jag behöver egentligen inte åka, uppenbarligen, men jag har valt att göra det ändå eftersom många av mina vänner redan har planer för helgen/åker bort/jobbar. Så jag tänkte - varför inte ta chansen att få lite lugn och dessutom kunna träffa min vän Moa? Dessutom kan jag få plugga ifred, förhoppningsvis, så jag tror att det kommer bli bra. Har jag dessutom mycket tur kanske vi till och med har internet där uppe - men sånt kan man inte hoppas på. Så, jag skriver detta och om ni inte hör något mer så vet ni vad det beror på.
Men jag tycker ändå att det ska bli trevligt. Jag älskar vårt landställe för det känns verkligen som ett hem för mig eftersom jag varit där sedan jag bara var några få månader gammal. Det är som en fast punkt man alltid kan återvända till när allting känns galet och uppskruvat i Stockholm. Varje gång man kommer dit liksom insluts man i en bubbla av lugn som inte släpper förrän man kommer hem igen och inser att man måste tillbaka till skolan och vardagen. Det känns såklart lite trist att lovet snart är slut och att skolan drar igång igen men det är ju så det ska vara så man får väl bara finna sig i det. Antar att det är lätt för mig att säga nu när det är rätt lugnt men jag vet att det är det jag borde tänka. Oj, nu har jag verkligen brett ut ett inlägg som skulle vara kort och informativt. Nåväl, jag får väl bjuda på en gammal och tråkig bild så länge och hoppas på att jag kan fota en massa i Värmland sedan.

Har jag sagt att jag flyttat till en cirkus och bosatt mig i schackrummet där jag nu fördriver mina timmar med att räkna rutorna i taket?

Jag har faktiskt fotat lite nu under lovet, om än sporadiskt, och här är resultatet.

Oj, jäklar vilken träningsvärk jag har i axlarna efter klättringen. Men det var skitkul så det är det värt. Lätt något jag vill göra om.

Idag ska jag satsa på att göra något jag borde gjort för länge sedan - plugga. Suck. Inte så kul kanske men å så nödvändigt eftersom jag har prov efter lovet och dessutom ska lämna in en uppsats i engelska. Så det är vad min dag kommer att ägnas åt...

...fram till ikväll iaf för då är det Baba Sonic! Det var länge sedan jag var ute nu, vilket mest beror på min ekonomiska situation, men nu är det alltså dags. Eftersom jag inte brukar gå ut på onsdagar, med tanke på skolan, så blir det här första gången jag är på Baba Sonic. Tänker lätt stå i kö vid halv tio för att slippa betala det jäkla inträdet. Inträden är något hemskt påfund som bara är till för att jävlas med fattiga studenter. Men det ska bli kul. Väldigt kul. Förhoppningsvis kan jag också ha på mig min nya klänning som jag införskaffat mig. Can't wait! Men fram tills dess alltså: plugg.

Det är lite sjukt att vara uppe såhär tidigt när man har lov. Eller inte såhär tidigt för då brukar jag gå upp men nu har jag varit vaken i över en timme och det är sjukt. Detta beror såklart på att vi ska ha projektarbetesträff på Kungliga Biblioteket idag och leka lite detektiv à la Da Vinci-koden. Vi har nämligen bokat en massa gamla böcker från 1400-talet och framåt som vi ska lusläsa och försöka hitta fragment av de ledtrådar vi söker för att kunna datera ordspråk (en del av vad vårt projektarbete går ut på). Jag tror att det kommer att bli spännande oavsett om vi lyckas eller inte. Dessutom ska vi klättra i eftermiddag och det ser jag verkligen fram emot :)

Kom just hem ifrån ett jättemysigt tedrickande på "Grey's Tea House" med teceremoni och allting. Det var så trevligt att träffa lite klasskompisar igen, okej vi har varit skilda åt i två dagar, och bara prata. Att dessutom klämma i sig över 12 koppar te är ju aldrig fel utan snarare sjukt najs!
Dessutom var det en jättelyckad shoppingdag som slutade med att jag äntligen köpte nya jeans (det senaste paret innan dessa inhandlades i slutet av nian och eftersom jag provade igenom alla mina jeans i morse och märkte att bara två par fortfarande passade, vilket betyder att jag måste kasta/ge bort/kränga sju (!) par - smärre chock, var det galet välbehövt) och en superfin svart spetsklänning som också kan användas som "body" instoppad i mina nya jeans (detta utöver min jättefina väska som jag köpte på Stadsmissionen i lördags). Jag känner mig faktiskt lite lycklig. Det späddes på av att jag lyssnade på Muse på vägen hem genom ett kolsvart men neonupplyst Stockholm tillsammans med tågets rytmiska dunkande. Å!

Ikväll har mamma bestämt att det är skräckafton, som om vi inte alltid ser på skräckfilm!, så det har inhandlats chips, dipp och päroncider. Tror att även detta kommer att bli mysigt.
Kodord: Mys, med andra ord.

Idag ska jag försöka plugga lite. Tror jag iaf. Kommer säkert sluta med att jag inte gör det ändå men det är bra att ha en plan. Sen ska jag kanske fika med lite människor på underbara String. Förhoppningsvis får jag också lite luft någonstans däremellan. Eller så kryper jag ned i sängen igen... Nej, nu ska jag öppna geografiboken och få lite ångest. Önska mig lycka till!


Psst... Vad tycker ni om bilderna på mig till höger, i menyn, ? Jag tycker det blev lite fint. Har alltid haft en förkärlek till fotoautomater så de får liksom illustrera det.

Okej, jag har aldrig lyssnat speciellt mycket på Muse tidigare men eftersom deras nya album "The Resistance" hade fått så bra kritik tänkte jag att det var dags. Jag lyssnade först igenom albumet en gång (det här var för någon vecka sedan) och tänkte "Hmm...". Så jag lyssnade igenom det igen. Och igen. Och igen. Kan inte säga annat än att de måste vara genier. Jag vet inte riktigt vad det är som har fått mig att fastna men jag tror att det ligger i den suggestiva stämningen, mörkret och spänningen blandat med alternativrock möter indie möter elektro. Jag är helt enkelt trollbunden. Har ni inte lyssnat på det så gör det nu. Här bifogas en av mina favoritlåtar.

Jag är just nu väldigt ressugen. Det måste bero på vädret. Jag skulle inte banga på en resa till London eller Barcelona i vår (ska visserligen till Bilbao men ändå), ett nyårsfirande i Paris eller Berlin skulle vara en dröm och en shoppingvecka i New York bortom dröm och fantasi. Eller bara en liten tripp till Köpenhamn över någon helg. Målet kanske inte är det viktigaste utan snarare att komma bortbortbort från Sverige en stund. Är det för mycket begärt?

Jag gillar det här med vintertid bara för att man får sova en timme extra på morgonen och faktiskt se lite ljus utanför fönstret när man vaknar. Kom just hem från Milla och undrade lite över ifall SL skulle sätta in extrabussar för att klockan var över tolv men så var visst inte fallet. För alla ute i partynatten borde det väl däremot generera en extra partytimme om jag inte tänkt fel. Men, som sagt, för mig ger det bara lite extra men o så välbehövd sömn. Ska ta och casha ut den nu. (Förlåt att jag skriver så mycket om sömn hela tiden men det blir så när den vanligtvis är underprioriterad) Godnatt

Som ni ser så har jag fixat en ny layout till bloggen - om ni inte ser eller ifall det ser konstigt ut så högerklicka och välj "uppdatera" så ska det fungera. Den gamla hade jag ju haft väldigt länge i lite olika varianter men de såg i stort sett likadana ut. Så jag kände att jag behövde förändring. Några timmar i Photoshop senare var den klar. Först tänkte jag att jag skulle ha en höstig layout men sen tänkte jag; nej, varför ska jag ha det? Så det slutade med att det fick bli en färgklick bland höstrugget istället - ett riktigt lyckopiller om man så vill säga.
Och har ni märkt den coola effekten än? Inte? För musen över "headern" högst upp och - voilà! Den byter färg. Tycker det blev lite snyggt faktiskt.
En annan av anledningarna till att jag bytte layout var att jag ville kunna ladda upp större bilder och även det är nu kirrat.
Nåväl, slutpratat om layouten för min del men ni får gärna kommentera och säga vad ni tycker. Det skulle jag uppskatta :)

Jag börjar gilla det här med chilla Idolkvällar med Kelly på fredagarna; det är både bra för min plånbok och min hälsa. Eller så har jag bara blivit gammal  - eller så har jag alltid varit det. Äsch. Det är bra. Punkt.
Nu ska jag snart gå och lägga mig för imorgon är det första lovdagen och den ska tas vara på. Det ska bli så jäkla skönt, jag kan knappt tro att det är sant... Godnatt på er :)

Idag känns livet  lite lättare. Skoldagen var rätt chill, imorgon slutar vi tidigt och snart är det en hel veckas lov! Visserligen har vi läxor till dagen efter lovet men det tänker jag inte oroa mig över nu. På lovet ska jag bara ta det lugnt och försöka leva för en gångs skull. Det ska bli så skönt. Halleluljah!

Det häftigaste någonsin hände precis. Jag kom hem från skolan och kollade lite bloggar, som vanligt, och helt plötsligt dyker ett inlägg upp på Elins blogg om att biljetter precis släppts till Twilight/New Moon-kvällen. För er som inte vet vad det är så är det så att nya filmen i Twilight-serien har premiär den 20:e november och därmed har SF fixat en helkväll med start den 19:e med första filmen och precis vid midnatt slås andra filmen på (med lite tävlingar och sånt mellan filmerna). Jag går i vilket fall in på SF, i fullständig eufori och panik över att biljetterna kanske är slut, och ser att några biljetter finns kvar men NEJ, bara längst ut och singelbiljetter kvar i innerstadsbiograferna. Till min räddning ser jag att Heron har biljetter också så jag går in och ser BAM: fyra biljetter kvar, ganska bra i mitten och inte på kanten. Panik! Vad ska jag göra?! Jag sms:ar i panik till de fyra första jag kan komma på som pratat om Twilight nyligen och får tillbaka aningen förrvirrade men positiva svar (samtidigt som jag har ångest över att bokningstiden går ut efter två minuter och då kan någon ha snott platserna). Jag trixar snabbt som attan med min bank och får fram pengar till att betala allas biljetter och - det är bokat! Jag kan knappt tro det. Det är såååå häftigt. Fatta att vi kommer att typ vara bland de första i Sverige och världen som får de filmen. Jag är i extas. Det är heeelt sjukt!! Jag struntar fullständigt i att vi har skolan dagen efter - det här är lycka!!!! Å, låt dagen komma snart så att jag får gå!!!

Bara för att visa att jag självklart inte har någonting emot honom heller... (Dock var det lite svårt att hitta snygga bilder för det fanns så galet mycket att välja bland att det blev lite jobbigt... Men ni förstår nog min poäng ändå)

Som ni alla vet är jag sämst på att föra över bilder från mobilen men här kommer en massuppladdning från sommaren fram till dagens datum.
I sommar/höst har jag:

Tåls ju för övrigt att nämnas att vi var väldigt kulturella igår. Efter att jag och K sett på Idol så mötte vi upp Sara på Långbro Värdshus för att pimpla lite vin likt vuxna gör. Tyvärr var det lite pinsamt eftersom våran f.d. svenskavikare, Andreas ni vet!, var där med sitt väldigt överförfriskade gäng. Som tur var lade han inte märke till oss (de sjöng ju så högt) och då Långbro stängde för natten gick vi hemåt, vilket bara tog två minuter - caching! Väldigt trevligt var det i vilket fall :)

Hmm... Jag vill gå ut och fota massor av fina foton i höstrusket och bara hänge mig fullständigt till kreativiteten. Tyvärr är det i nuläget omöjligt. Dels för att jag har ont i precis varenda muskel i kroppen efter mitt yogapass i morse men mestadels för att skolan suger åt sig all min lediga tid som en mal suger upp alger i ett akvarium. Det är inte kul att tvingas pluggapluggaplugga när allt man vill är att leva och vara spontan. Skolan dödar den ungdomliga kreativiteten som den borde ta vara på innan den ebbar ut i vuxenlivets tradighet. Jag är nog lite kategorisk. Självklart finns det underbara saker med rutiner och 9-5 jobb men det finns inget likt tonårens sturm&drang som bör tas om hand om.
Jag vet inte om mitt budskap framgår här (för det blev minst sagt rörigt - vilket kan bero på att jag läst litteraturhistoria i två timmar nu) men det jag försöker säga är mer frihet till ungdomen så att kreativiteten inte dör i ett gymnasieklassrum. Snälla, låt eleverna gå i skolan i skolan och var lediga utanför skolan. Jag inser själv att läxor säkerligen är nödvändiga för betygsättningen men det enda jag ber om är lite mindre arbetsbörda så att det finns tid kvar på dygnet då skolan inte ska behöva vara prio ett. Eller? Är jag ute och cyklar igen? (Skulle inte förvåna mig). Kommer nog att läsa det här om någon timme och skratta åt mig själv. Nåväl....

Puh! Kom precis hem från en lång dag med projektarbetesjobb på Statsbiblioteket. Det var dock väldigt lyckat så jag är glad. Väntar på att maten ska komma hem för jag är superhungrig och sen tror jag att det blir ytterligare en av de legendariska Idol-kvällarna med Kells. Men vi får se. Nu ska jag nog läsa lite och skjuta upp allt plugg till imorgon. WOHO!

I natt hände det igen. Jag låg och läste lite på kvällen, såsom jag alltid gör, och började känna mig lite trött så jag lade ifrån mig boken och tänkte att jag bara skulle blunda lite. Plötsligt ryckte jag till och vad hände då? Jo, klockan var kvart i sju och jag var tvungen att gå upp. Det här börjar verkligen gå mig på nerverna. Mina drömmar och min sömn tycks ha blivit stulna av några slags drömtjuvar de senaste nätterna. Jag har en teori om att de smyger in något i boken som gör mig trött och sen när jag blunder springer de in i mitt öra och tar hela min sömn ifrån mig. Det är inte rättvist och jag är nära en nervsammanbrott. Så, snälla drömtjuvar. Om ni läser det här så snälla, stjäl inte min sömn i natt igen. Det är allt jag ber om. Tack.

Först och främst; förlåt för att jag bara laddar upp en massa gräsliga egopics men ibland är det svårt att få tid med att fota andra. Nåväl. Idag skulle jag ha sprungit, som vanligt, men jag orkade verkligen inte. Den här veckan har varit minst sagt hektisk och dessutom känner jag att en förkylning är på väg att smyga sig på mig för det kliar lite i halsen och jag kännder mig trött. Så jag skippade löpningen och ska nu börja fokusera på att plugga psykologi och svenska inför nästa veckas härliga prov. Wish me luck.

Den här killen åker världen runt för att spela in sin dans och han är lätt coolaste snubben jag sett. För att han 1) Dansar obeskrivligt 2) Ser så lycklig ut och 3) Verkar göra många andra väldigt lyckliga också. Han är ett original och jag önskar jag kommit på idén att göra det här före honom men nu har jag ju inte det så jag tänker nöja mig med att titta på den här videon med den mysiga bakgrundsmusiken.

Är med i en tävling hos Becca där man kan vinna ett stjärnfilter från Tvspelsweb. Jag skulle verkligen älska att vinna för ett stjärnfilter är något jag länge funderat på att köpa eftersom det blir så otroligt fina bilder med dem. Rösta gärna på mig :) För tävlingen är det bra att veta att jag heter Nathalie, är arton år och har den här bloggadressen: http://thesumofalltears.blogg.se . Så nu vet ni det också. Temat är för övrigt ljus av alla dess slag.

Min bild är tagen för ett tag sedan då några vänner åkte ut till Mickes land för att se på film och mysa. Helt plötsligt kom det en stor vacker svan inglidandes vid bryggan och såklart åkte kameran fram. Tyvärr visade det sig sedan att svanen inte var en så snäll svan utan en ganska elak svan så vi lämnade den ifred och fortsatte titta på film istället. Men tack ändå, svanen, för den fina bilden.

Kom hem för en timme sedan från en tre timmar lång kurs i körkortsteori så jag är helt slut i skallen. Bjuder på två bilder från gångna veckan:

Igår fick mina kära föräldrar något slags infall och begav sig av nedåt till vårt källarförråd

Igår ringde K mig för att fråga om jag ville följa med till Globen för att titta på de som köar till Green Day - självklart ville jag det. Vi begav oss dit, träffade massa kufiga människor, lurade iväg några till Kellys på Söder, åkte till Donken fick massor av ballonger, testade kamerans alla möjligheter och fotade en hel del och åkte därpå hemåt igen innan alla nattmänniskor intagit stan med sina vagabondskor och topshopoutfits. K var snäll att skicka några av bilderna till mig, men jag vill ha fler om du ser detta!, så de bjuder jag på nu :) Tack, K, återigen, for making my weekend. Man kan inte ha annat än kul med dig. Lycka till med köandet idag!

Ikväll var många Idoler bra, enligt mig, men tyvärr lyckades ju inte, som ni vet, Karolina hålla sig ovanför ytan. Snygg styling hjälper visst inte alltid och trots att jag egentligen tror att Karolina verkligen kan göra bra ifrån sig och sjunga riktigt bra (som typ alla gånger tidigare) så var det inte hennes kväll. Jag har en teori om varför. Som vi såg i programmet såg fick alla Idoler uppiffningar och i Karolinas fall gällde det en klippning utav hennes galet långa hår. Kan det inte vara så att Karolina är en återuppståndelse av den bibliska Samson? Ni vet, han vars styrka sitter i håret och när det klipps så blir han en vanlig dödlig igen? Jag tror det och bevisen pekar mot det: före klippet - bra Karolina, efter klippet - dålig Karolina. Så hon kan ju faktiskt trösta sig med att det inte var hennes fel att hon åkte ut utan frisörens. Eller?

Som jag berättade tidigare så har jag haft en massa sömnproblem och det här hände igår.
Jag sov och drömde en dröm där jag sov, intelligent, och i drömmen så vaknade jag med ett ryck för jag insåg att klockan var halv tolv på dagen och jag var tvungen att gå till skolan nu. Jag irrade omkring och var yrvaken då telefonen plötsligt ringde. I andra änden var det en kvinnoröst som bad mig lugna ned mig för att sedan berätta för mig att klockan bara var halv tolv på natten och att jag därmed kunde gå och lägga mig och sova tolv timmar till. Lycka! Jag gick tillbaka till sängen och precis då jag krypit ned och burrat ihop mig under täcket hördes ett pipande ljud. Jag slog upp ögonen i verkligheten; väckarklockan skrek nu på mig på riktigt och sa till mig att jag måste gå upp nununu för att hinna till skolan. Till en början trodde jag att jag fortfarande drömde och då jag tittade ut genom fönstret var det alldeles svart. En förhoppning om att min klocka gick fel började ta form men då jag gick runt i lägenheten insåg jag att det  nog inte var fallet för då skulle alla klockor i huset göra det. Suck. Det var bara att börja göra sig i ordning. Men läget är ohållbart. Jag orkar inte det här mer!!

(Men i natt fick jag världens härligaste sömn för första gången på länge! Jag vaknade några gånger på morgonen; först en gång och insåg att jag kunde sova två timmar till och sedan ytterligare en gång till då jag fick sova en halvtimme extra. Jag vaknade i stort sett utvilad, det kan ju också bero på att jag gick upp halv nio, och nu känns det bra igen. Må detta hålla i sig!)

 

Hej, igen. Vet att den här bloggen egentligen ska vara lite munter och peppande men just nu känns det lite jobbigt. Jag vet att jag hela tiden tjatar om min skola men när man har så mycket att göra som vi har nu är det inte svårt att känna sig lite hopplös. Skrev lappen ovanför bara för att komma ihåg allt jag måste göra, och helst påbörja nu i helgen, innan lovet. Suck. Men på lovet ska jag peppa till lite, och plugga geografi eftersom vi har prov direkt efteråt, och verkligen fota mycket så ni får vänta tills dess. Eller tidigare om ni har tur, eller jag snarare. Ha, så grotta ned mig i psykologi snart - om jag orkar. Wish me luck :)

Jag visste att det skulle hända inom en snar framtid; skolan försöker döda oss på riktigt! Ibland tror jag knappt att det är sant att det faktiskt är så mycket men såklart är det det. Det har faktiskt börjat påverka min sömn på ett väldigt märkligt sätt. Vissa får ju svårt att sova då de blir stressade - jag verkar fungera tvärt om. De senaste veckorna har jag somnat på en gång och inte vaknat en enda gång under natten (brukar göra det, iaf vakna till och vända mig om och somna om) innan klockan ringer. Det låter kanske som något positivt men jag tycker om att vakna tidigt och inse att jag kan sova i två timmar till, det är lugnande. Nu har jag snarare vaknat av klockan, men inte insett det, och trott att jag får fortsätta sova - och såklart blivit deprimerad då det visat sig inte vara fallet. Suck, men vad ska man göra?
Jag är också ledsen att jag inte laddar upp så mycket bilder men jag har helt enkelt inte tid att fota lika mycket längre - och tro mig, jag sörjer också. Ska dock försöka bättra mig.

Idag fick vi veta att vi senast på onsdag måste lämna in ett brev med en utförlig beskrivning av oss själva och våra liv, på spanska såklart, för att kunna delta i utbytet till Bilbao som jag ska åka på i april (och de kommer hit i februari). Det känns lite märkligt att stolpa upp sitt liv på det där sättet och observera det som en utomstående åskådare skulle göra. Vad ska de tycka om mig? Låter jag tråkig? Vad har jag för liv egentligen? Jag hoppas bara att de väljer ut en schysst spanjorska åt mig som jag kommer bra överrens med så att jag kommer att få två roliga veckor med henne. Men, hur illa kan det bli? He. He. Men det ska bli grymt kul och spännande att åka dit och bo hos en spansk familj - jag hoppas jag lär mig mycket. Nå, nu är brevet nästan klart och jag ska återgå till att plugga franska och spanska inför proven i veckan. C'est la vie!

Det var visst kanelbullens dag igår. Jag gillar att vi har helgdagar som verkligen inte betyder någonting men som på ett sätt känns mycket mer värda än ex. annandag pingst. Det är ju lite mysigt att få största undanflykten för att plötsligt trycka i sig massor av härligt varma kanelbullar. Självklart glömde jag dock bort hela firandet, dock, men min kära mormor kom över med ett helt gäng rykande färska bullar så nog fick jag min beskärda del trots allt. Sen bjöd Kelly över mig på bullmys men förvirrad som jag är, och osäker på om hon var allvarlig, glömde jag bort alltihopa (igen). Nåväl, får väl klara mig ändå. Bilden nedan är förresten världens äldsta mobilbild på hur de berömda Södrabullarna såg ut en gång i tiden då de dessutom kostade fem pix - något man bara kan drömma om nU (ska vi skylla på lågkonjunkturen?).

Ibland finns det verkligen ingenting man vill göra, men såklart massor man måste göra, och då kan man leka runt lite på H&M's hemsida. Visserligen finns det jättedåligt utbud på "klippdockorna" men det kan alltid bli lite intressant ändå. I några minuter iaf... Testa själva här

Man tänker väldigt mycket då man är ute och springer, i alla fall jag. Med varje steg hinner tusen olika tankar fara igenom medvetandet och antingen få fäste eller bara glida vidare. Vissa tycker om att springa på landet med endast naturen som bakgrundsljud, andra i staden med trafiken och vissa varsomhelst bara det finns musik i öronen. Jag tillhör kategori tre (även om jag helst springer någonstans nära naturen, utan en massa människor). Jag klarar inte av att ens tänka tanken att ge mig ut på en löparrunda utan min iPod. Dels för att jag måste ta mellantider och sånt med den men mest för, såklart, musikens skull.
Jag lyssnade nyligen på en låt av Carolina Liar som heter "Last Night" där de sjunger "Did you follow me home 'cause you're scared of the dark?". Det må vara hänt att jag i mina dar varit rätt så rejält mörkrädd men det jag lider av mest just nu är rädslan för tystnaden. Det är något i den som skrämmer mig, som säger mig att något kanske inte står rätt till - är det inte lite för tyst just nu? I tystnaden kan ljud fortplanta sig som jag inte vet var de kommer ifrån (likställt med syner i mörkret) och det är också därför jag motverkar att det ska hända. Så jag omger mig ständigt av musik: då jag kommer hem från skolan åker radion eller Spotify på och på promenaden iPoden. Missförstå mig inte - jag tycker om att vara i naturen utan iPoden eftersom där är det inte riktigt tyst och det är just tystnaden jag inte uppskattar.
Men det kan bli jobbigt också. Ibland vånadas jag inför löparrundan just för att jag känner mig övermätt på min musik, jag har hört den tusen åter tusen gånger förr och jag känner någonting ganska likt en spykänsla av att tänka på att lyssna på den mer. Men mestadels går det över och allt är bättre än tystnaden. Eller vad säger ni?
Gud, vad mycket jag uppenbarligen tänkte på under joggningen idag - ett helt inlägg blev det. Får se vilka tankar som fastnar nästa gång...